lördag 26 mars 2016

Liten svacka!

Har haft en svacka ett tag. Kroppen vill inte riktig och heller inte huvudet. Hästen känns  inte så med mig som jag önskar.
Och det är ju inte så konstigt, jag har ju inte varit med honom!! Har blivit ganska många vilodagar.Beror säkert på vårtrötthet, blandat med mitt nya kost-schema, och lite annat.

Men det har inte känts roligt på ett par veckor. Hugrakkur ligger på bettet lite, känner det som om vi står vid en tröskel men kommer inte över…om ni förstår…Vi harvar med samma grejer. Inte ens sista lektionen hos instruktören upplevde jag så översvallande som jag brukar göra. Hon är alltid bra, och det är alltid kul att åka dit, men som sagt, jag är i en svacka klart hästen känner det.
När man visslar att det är lunch!

Jag longerar lite mer, ibland får han vara lös, ibland på linan. Han är duktig! Häromveckan löshoppade vi alla hästar. Vi delade av ridbana på mitten, satte upp 2 hinder och så tog vi hästarna 2 och 2. Dem gillar det, det märks. Värst är Hrodur och Hugrakur, jag tror att Hrodur tycker det är kul att bara braka igenom hindren, för han är den som river mest. Hugrakkur hoppar med den elegans han alltid har, Hrodur mera mörsar igenom.  Hela tiden exakt bredvid varandra, nära,nära, som siamesiska tvillingar! Men roligt var det.

Och 2 dagar efter löshoppningen tycker flera av oss här på Tiggeby att galoppen har stärkts! Blivit rundare, mjukare, bättre helt enkelt! Härliga galopp. Kanske blir det lite extra lösgörande när hästarna får springa i galopp utan ryttare och ta i och hoppa??!! Så det ska vi försöka göra regelbundet!
Vacker!

Idag provade jag Marias sadel som hon haft på Leistur. Det är en Forma. Sist hon red för sin instruktör tyckte denne att sadeln hämmade Maria lite i hennes ridning, fick henne lite framstupa. Så hon bytte till sin andra sadel och vilken skillnad det blev!. Både på häst och ryttare. Så då passade jag på att testa den här. 

Har haft Hugrakkurs sadel i 2 år, men varvat den och min andra sadel (Tindurs sadel) mellan Hugis o Tindur. Sista tiden har jag bara använt Tölthästar sadeln på Hugis, men aldrig varit 100% nöjd. Och sist vi var till instruktören pratade vi om att jag skulle korta mina läder ett hål, och att stöden på den sadeln är lite grann i vägen…
På vägupp i skogen!

Forman låg som en smäck på Hugis! Räckte med gele-padden, och vilket grepp det var i den! Mjuk och skön för sätet och jag upplevde faktisk att hästen rörde sig något bättre! Han var väldig galoppa-sugen idag. Tölten är ju i och för sig alltid bra, men som sagt kändes lite friare, mjukare. Den visade sig vara 18 tum i sätet, min  "Tölthästar" är 17, men när vi höll dem bredvid varandra såg de lika stora ut.


Jag får använda den hela helgen innan jag bestämmer mig, vilket är trevligt, annars är det ju lätt att förhasta sig när man ska köpa sadel. Jag hoppas den blir bra. Jag ska ta honom på banan någon dag och rida Biby-rundan nån dag sen ska jag bestämma mig.

söndag 20 mars 2016

Från mardröm till dröm!


Oj vilken bra ridning vi haft denna sista vecka, trots att jag varit ordentligt  dålig i höft/rygg. 
Ju stelare jag är, desto mjukare häst??? Kan det vara så?? 
I alla fall, trots lite blandade känslor, lite obehagstankar, som jag tagit mig förbi, har vi  kommit till riktigt bra ridning. En dag när det blåste som det blev mycket skritt, mycket flytta-övningar och mycket trav, men man måste ju öva på det med!
Söt!

I onsdags red vi ut, och han kändes helt fantastisk, mjuk som en kissekatt, lydig, följsam, med!!! En gång slog han över i trav när vi töltade, ( vi har ju tränat mycket trav) men jag gjorde ingen stor sak av det, bara tog honom till tölt igen. Ok, sa han och töltade vidare. Bra galopper, några töltökningar och jag känner att jag börjar våga rida på honom igen, underbart!
Hmmm...var ska jag lägga mig??

Jag fick samla honom, ta några extra halvhalter och fram i tölt när han blir lätt i munnen. Vi hade disskutioner om mina ben…storhäst-skänklar…och var dem ska vara och hur dem ska jobba. Mycket lärorikt. Mot slutet av lektionen hade jag nästa kramp i benen. 
Jo, här blir nog bra...

Han ska ju flytta sig för skänkeln, även i tölt. Vi är inte riktigt där än, men väldigt nära. Han är ju lite som en magnet mot ridhusväggen och att försöka flytta in honom  från spåret var ju dömt att misslyckas. Bättre att ligga på kvartslinjen och flytta något steg mot spåret. Precis, man behöver ju inte försvåra saker och ting!!! Vi avslutade med trav och instruktören tyckte att det var stor skillnad på traven mot sist! Kul, men så har vi tränat duktigt också.


Fredagen fick bli vilodag, för Mickis hade lektioner i dag, lördag. Jag var först ut. Jag berättade vad vi höll på att träna, så vi fortsatte bara där andra instruktören och jag hade slutat. Övergångar, men nu på volt. Samla, flytta, fram till tölt, stöd med yttern, pilla med innern och långsam, genomtänkt nedtagning till skritt. 
Trött??Jag??Nä, nu ska vi busa!!
Börja med att flytta ut bogen, drivning till tölt och avsluta också med en sidförflyttning till skritt. Bra, rolig övning. Vi var också en meter innanför spåret och jobbade i tölt, och där får man kämpa med ytterskänkeln. Vi hade mycket fokus på sits och skänkel även idag. 

Vi avslutade med trav, och  Mickis tyckte oxå det var stor skillnad. Och idag sprang han som en blodhund med mulen nästan ända ner i backen. Han känns helt fantastisk igen. Mjuk, lyhörd, arbetsvillig. Vad mer kan man begära???

tisdag 8 mars 2016

Från stel och sned, till mjuk som en kissekatt!


Sista tiden har han varit lite sned igen, så jag tog ut Monika Ledin för att gå igenom honom. Hon har ju efterbehandlat honom några gånger sen hans bog-skada, men nu var det ett tag sen.

Och samma dag som Monika skulle komma börja jag koppla ihop Hugrakkurs snedhet med hans beteende den sista tiden.
I början när han kommit hem till oss från Island stack han ju också. Då var han också sned.
I solskenet!
Och då satt han fast i atlas kotan, den som håller huvudet på plats…. ordentligt. Så när Monika kom sa jag som det var, att han stuckit med mig och att jag misstänkte att han satt fast där. Efter att ha gått igenom hela honom 
( han hade ju lite andra låsningar oxå) kände hon på halskotorna. 

Och mycket riktigt, atlaskotan och hela käkpartiet satt ordentligt fast. Hugrakkur var inte alls nöjd med henne när hon kände och klämde runt käk-leden och han vill inte vicka huvudet i sidled. Jag tror han kom ihåg första gången Charlotta Lindgren knäckte loss honom där, då flög han flera meter bakåt och det måste ha gjort bra ont!! Därför försökte han smita undan när Monika skulle knäcka honom där. Efter att ha vandrat efter honom i boxen att antal varv kom hon till slut åt den. Hugis tuggade och sänkte huvudet. Det var nog skönt efteråt.
Glad matte, glad häst!

Men i alla fall, efter detta känner jag mig lite lugnare i sadeln. Jag vill nämligen inte tro att han sticker av ren jävelskap, utan jag tror att han har en anledning att sticka. Smärta kan få den bästa att bete sig lite konstigt.

Han fick vila en dag efter knäckningen, men två dagar senare red jag. Vi tog en sväng i skogen. Ingen skillnad. Sned som skam. Vad f-nken?? Ytterligare en dag senare tog jag honom på banan. Och där började jag märka skillnad. Mjuuuuuk häst, nööööjd häst. Japp,japp, ska vi jobba??? frågade han.
Karin och jag promenerar bort stelheten
Och efter det har det lossnat. Nu vågar jag rida på honom som vanligt ( jo, jag kan fortfarande ha lite hjärna-spöken, men slår bort dem) korrigerar honom, låter honom inte hitta på egna grejor. Ganska konstigt ändå att hästen är så mjuk, för jag är ta mej tusan stelare än någonsin. Måtte denna vinter snart vara över!




onsdag 2 mars 2016

Matte töltar!

dag har jag longerat Hugrakkur. Han ville bara springa, men det fick han inte. Inga egna initiativ,tack! För en gång skull så var vi i paddocken, brukar ju hålla till i rundkorallen, som är helt suverän. Men jag ville se hur han jobbar utan inramningen. 
Underbara flocken!
Vi började i höger varv. Ut på linan och runt mig. Så fort staketet tog slut började han trava. Nej, hoooow, hoooooooow och till slut bestämt stamp med fot och ryck i linan innan han förvånat stannade och tittade på mig… -men vi brukar ju jobba trav, sa han…. Skritt, tack sa jag. ( inte bara tacka o ta emot när han tar egna initiativ, han ska göra på mitt kommando, inget annat. 

Samma sak nästa gång staketet tog slut…trav, nej, hooow, hoooooow, ryck i linan, stamp med bestämd    fot,skritt…..ok,ok, du behöver väl inte bli så förbannad…..
Tredje gången låg jag före, så fort han lämnade ramen sa jag hoooooow…-inte springa ( det röck i hela hästen), braaaaaa, duktig häst och så skrittade han lugnt ända tills jag sa trav!
Han är för rolig, den där hästen!
Gäller att fokusera när man ska ta selfie!!
Han fick jobba på linan en stund, så bytte vi varv ( fanns inte tillstymmelse till att börja spring när staketet tog slut!!!) och jobbade där också en stund. När jag var nöjd tog jag bort linan och kollade om han kom ihåg vad pickande av spö på benet betydde. Jodå, han lyfte försiktigt, eller mer klev försiktigt men framhoven ett steg bakåt. Godis! Andra benet, samma sak. Beröm och godis. Han är väldigt förtjust i godis!

Han har ju varit lite dålig på att följa mig när jag går med honom i grimma. Han blev bättre när han var skadad och behandlad då jag bara fick promenera men sen ”glömmer” han igen. Men detta måste han kunna om jag ska kunna visa honom för en veterinär på tävling. Nu provade jag att gå ifrån honom utan grimskaft/tygel, han var helt lös. Följde mig som en hundvalp! Stannade, backade, jodå han var med!
Matte och Hugis i kort tölt!

Så fick jag för mig att om jag ”töltade”, alltså sprang med lite benlyft…om ni förstår… undrar om han töltar efter mig då?? Jag provade. Mycket riktigt, Hugis töltade glatt efter. Vi töltade runt i paddocken i lite kringelkrokar, han var med på noterna. 


Efter en stund kom Anders ner och undrade vad vi höll på med??!! Klart det såg roligt ut, jag i tölt, med skapliga lyft, och Hugrakkur efter också med skapliga lyft. Men vad roligt vi hade!! Och klart han fick massa godis. Vi avslutade passet med galopprace, tills båda han och jag flåsade!