Vi börjar tänka kondition

Hade en riktigt bra lektion för några dagar sen, för Frida! Det var säkert 30 grader varmt, men fläktade skönt. 

Jag har ju mina ups and downs i ridningen just nu, ibland känns allt toppen ibland känns det sådär…Och det är väl som det ska vara, men jag är ju inte någon tålmodig människa på det viset, som ni har förstått. Jag vill kunna allt nu!!! Ändå hellre igår! Och ibland forcerar jag med ridningen, jag vill ju så mycket! Vilket oftast slutar med att jag får backa tillbaka…

Hugis o jag!

Frida och jag jobbar med att han ska ”ta mig i handen”, alltså jag ska ha tygelkontakt och han ska bekvämt ta stöd på bettet. Men gör han det? Nej, Hugis är ju alltsomoftast lite sned, svårt att ha tygelkontakt på båda tyglarna när hästen hela tiden vill gå med en lite böjning åt höger. Och då sätter vänsternäven från ni vet vart in, och sen är cirkusen igång.

Förra gången Frida var här började vi med att bredda mina händer för att de ska bli snällare, Hugis ska ju vilja hålla mig i handen. Och, mycket viktigt att hela tiden ha kontakt på båda, inte släppa efter. Detta har jag försökt träna på med varierat resultat. På Tindur var det klockrent, JAAAA matte, sa han och höll tygelkontakt hela tiden. Bara jag tar tygeln nu så sänker han huvudet vilar lite på bettet, i början lite tungt, men vartefter vi börjar jobba/aktivera bakbenen så blir han lättare och lättare.

Dålig hörnpassering

Hugis fattar inte riktigt vad jag vill. Han tar inte bettet, på något konstigt vis. Och släpper jag efter börjar han bolla med bettet…. Men Frida tyckte att han såg fin ut, förut knäppte han av i nacken, gick med nosen bakom lodplanet, men det gör han inte alls längre. Bra det!

Vi mätte hans vilopuls, 37 slag i minuten, sen värmde jag honom i alla gångarter, Frida la ut lite bommar och pryttlar, sen fick han skritta över dem några gånger för att vänja sig. Jag har ju aldrig vågat mig på nåt sånt med honom, jag har varit rädd för att han ska bli övertaggad eller nåt. Men idag var en bra dag, han skulle bli svår att få övertagggad i denna värme. Vi skrittade och flyttade lite tills han begrep att han skulle lyfta fötterna. 

Sen la Frida ut bommarna för att få en volt. Hon placerade dem kl, 12, 3, 6, och 9 och så skrittade vi på så långa tyglar som möjligt. Sen skulle vi trava över dem. Hugis ville tölta, och så fort vi kom till en bom så hoppade han över. Jag försökte få honom att slappna av och komma in i trav,det gick några steg, så töltade han. Till slut kom han på att det var enklare att trava över bommarna och då blev han ju jättefin!

Underbara häst!

Sen skulle vi försöka få till galopp på en stor volt, jajisses, det var svårt.Vid det här laget var han ju rejält trött av allt det nya. Han har ju en tendens att spänna sig när han förstår att det vankas galopp, så efter flera försök där han gick från skaplig trav till ökad tölt, måste ha sett jätteroligt ut, så kom några galoppsprång. Samma sak i andra varvet. Stel som en pinne, jag får honom att slappna av o börja trava, gör en fattning och han kommer fram i tölt. 

Men trägen vinner. Till slut kom några galoppsprång och då avslutade vi övningen. Jag tog ut honom på spåret för nu skulle vi få upp hans puls lite, galopperade och travade ordentligt i båda varven. Svetten sprutade om honom, och mej med. Vi saktade av och Frida mätte pulsen. 67 slag/min, helt ok. Sen skrittade jag honom i 2 min och så kollade vi igen, då var han nere på 42.

Då har vi en grund att stå på när vi nu ska konditionsträna!