Tindur får jobba!

Jag och min dotter Evelina har jobbat med Tindur i några veckor. Han ska ju ut på annons så fort jag känner att han är tillbaka i sin forna form. 

Det har gått jätte-bra, jag har ju utvecklats väldigt mycket som ryttare den senaste tiden, allt jag lärt mig på Hugrakkur tar jag med till min lilla svarta! 

Tindur har ju varit väldigt tjafsigt i munnen, men nu förstår jag att han helt sonika har lärt mig att släppa på tygeln så fort han har börjat slänga med huvudet, smart liten rackare den där…För så har jag gjort, då jag trott att han har tjafsat för att jag blivit för hård i handen. 

Hugis o Tindur gillar att vila nästan lika mycket som de gillar att äta.

Nu jobbar vi honom i paddock, ibland jag, ibland instruerar jag dottern som hittat tillbaka till ridning efter några års uppehåll. Och han kommer sig riktigt fint, den lille. Ryggen har blivit rakare, magmusklerna börjar synas och han har verkligen börjat förstå att man inte bara kan gå och slappa. 

Snygg!

Vi är konsekventa med övergångarna, ( här har jag slarvat…)  han får inte kasta sig över i trav tre steg innan skritten kommer efter en töltsträcka. Mycket har jag ju lärt hos instruktören hur viktigt det är med just övergångar, så där tränar vi stenhårt, om han så mycket som tänker trav i avsaktningen får han fortsätta tölta en bit till. Konsekvent!

Galoppen är bäst när dottern rider, den blir rund och fin och oftast har han en bra form där. Traven kommer också bra, han har ju bra trav tycker jag, men som allt kan den bli bättre. Han slarvar i sidvärtsrörelserna ( mitt slarv som hänger kvar) så där jobbar vi också konsekvent att han ska korsa, det duger inte med någon halvmesyr…Han kan vara lite stel i högra varvet, men det släpper när man mjukar upp honom ordentligt.

Tindur och Eve travar.

Vi har också börjat rida ut på honom ensam!! Han har aldrig varit ute på äventyr själv förut, av den enkla anledningen att jag har aldrig behövt rida själv…Min sambo och jag rider alltid tillsammans, och de få gånger han inte kan rida passar jag på att vara i paddocken. Så det har liksom inte blivit bara. 

Så här om dagen bestämde jag mig för att testa. Sadlade på och skrittade iväg längs grusvägen bort till Annero. Han var lugn som en filbunke…Precis innan Annero gnäggade han högt och tydligt, som att han ville att alla skulle höra att han minsann var ute på egna äventyr!! 

Först hade jag bara  tänkta ta gräsvägen, men det gick så bra så vi red bort till granngården som har en lång och flack backe som är perfekt att galoppera i. Vi tog den i kort fin galopp, vände red tillbaka till gräsvägen och töltade ända bort till den tidigare nämnda vallen.

Ibland öser regnet ner....

Anders har ju klippt en bana runt den vallen, där man kan rida på ordentligt. Jag styrde över Tindur in på den klippta banan som tog oss runt tillbaka till våran paddock. Där går en liten stig in så man kan ta sig till stallet. Men här tänkte jag att jag ska utmana hästen lite, så vi travade förbi, han som en banan, jag med urstark ytterskänkel, det gick bra, travade på tillbaka bort mot gräsvägen och fortsatte ett extra varv runt vallen. 

Längst bort innan vi svängde hemåt igen fattade jag en galopp och nu struttade han iväg som en besatt, den lilla, helt klart hade han fått nog och ville hem. Huvudet for upp och kroppen var spänd som en båge, innan jag lyckades få ner honom till ett ridbart tempo så fick han galoppera på en stund innan jag tog ner och han fick sträcka ut och skritta av sig. Då var han helt lugn igen.

Tänk vad bra det gick. Jag hade förväntat mig mycket mera tjafs och vägran att gå, men han var ju som ett lamm! Duktiga Tindur som har mognat så otroligt sen vi flyttade hit!

Och idag när Eve hade ridit på banan red hon ut honom som en avslutning på passet. Gräsvägen bort till galopp-backen och sen tölt nästan hela vägen hem. Inte en protest, han bara tickar på. Älskade lilla svarta!! Hur ska vi kunna sälja denna underbara häst???