Tävlingen!

Jaha….vad ska man säga….dagen efter….Lite så känns det faktiskt…Dagen efter…

Men vi tar det från början! 

Lördagens ridning liknande skit, börjar förstå att jag inte ska upp på någon häst dagen innan tävling! Jag var rätt nervös, magen pirrade och bara tanken på att vi skulle tävla på söndagen fick mig att ångra allt som har med hästar att göra, typ. 

Men så pratade jag mig själv till rätta ( hur svårt kan det va?? Sist jag var på banan presterade vi stordåd!) och tänkte att bäst att känna igenom hästen så han känns fräsch…ingen bra idé alltså. Det blåste rejält, matte var spänd, hästen blev spänd och sned och så vidare och så vidare.

Kanske om jag byter träns??? Säkert det där tränset som får honom att ticsa och lägga huvudet på sned…eller tyglar?? Byta tyglar???Ja för mina vanliga tyglar har Hugrakkur tuggat på och tänk om de går av ute på banan…. Eller byta bett??

Dessa tankar for omkring i mitt huvud halva lördagen innan jag sa åt mig själv på skarpen att nu får du ge dig!!! INTE hålla på att ändra massa saker dagen innan tävling, allt ska vara som vanligt, beprövat och säkert. Men….PUNKT!!!

Ta´t lugnt matte, vi fixar det här!

Till och med stallfolket fick prata mig till rätta när jag beklagade mig och berättade att jag va nervös! Ja,ja, hästen kändes skit, jag mådde räv, strunt samma, det får gå som det går.

Ni förstår ju att jag hade rätt höga förväntningar på denna  tävling. Våran första officiella! Det var viktigt för mig att det blev bra, kan inte förklara varför det var så viktigt, men det var det!

Söndag morgon drog vi iväg, bilen var packad, hästen piffad och faktiskt även jag var piffad så gott det nu går. Vi var på plats i god tid, hade åkt ut dagen innan och byggt hage så bara att checka in och lasta ur. 

Bästa Brita Pantzar som ju är sekretariats-ansvarig efter mig frågade om jag kunde hjälpa till och knappa första grenen, och visst kunde jag det. Jag hade all tid i världen. Kände mig kolugn och tillfreds med livet (konstigt nog efter gårdagens stiss) 

Alla tävlingar jag har varit på börjar alltid med tölten  och så brukar fyrgången komma lite senare. Men icke så, och när jag såg tidsprogrammet tidigare i veckan gick jag ju i taket hemma….hur kan bara lägga fyrgången först???? Vi börjar alltid med tölten!!!! Hur ska det gå??? Inte bra!!! Fel ordning…..

Men bara att gilla läget, och när jag väl tänkte efter så känns det ju bättre och ta det värsta först. Tölta det kan vi, men hade en liten osäkerhetskänsla om huruvida jag skulle få trav eller inte.

I god tid (alldeles för god tid!!) gick vi och gjorde iordning hästen. Han verkade lugn och bekväm med situationen min Hugis, stod snällt vid transporten när jag sadlade. Jag var extra noggrann med sadling och tränsning, putsade lite på min röda, sen fick husse sätta på bootsen. Det är hans uppgift, jag har aldrig lyckats få till det där med bootsen bra. Vi var redo för uppvärmning!

I paddocken var det fullt med folk som red kors och tvärs, men jag hade bestämt mig för att inte bry mig. Vi mjukade upp, flyttade lite, en öppna, några övergångar tölt-trav bara så att jag hade knappen där jag skulle. Han kändes helt fantastisk!! Mjuk, följsam, med mig trots allt surr runt ikring. Vi var laddade till tänderna!! 

Laddade til tänderna!

Vi skrittade över till träningsovalen, körde igenom gångarterna och jag var så himla glad! Jag var kolugn, hästen lugn men taggad ( han svarade på minsta tryck) och vi var så redo för vår första fyrgång. Vi blev kallade till collecting ring, fyra stycken i min grupp. På med ben-bindlar, och sista check bara att han var på baken och lydig! Jag såg ingen, märkte inget annat än speakerns röst, allt annat var borta. Det var jag, Hugrakkur och tävlingsbanan!