onsdag 25 maj 2016

Tindur får jobba!


Jag och min dotter Evelina har jobbat med Tindur i några veckor. Han ska ju ut på annons så fort jag känner att han är tillbaka i sin forna form. 
Det har gått jätte-bra, jag har ju utvecklats väldigt mycket som ryttare den senaste tiden, allt jag lärt mig på Hugrakkur tar jag med till min lilla svarta! 

Tindur har ju varit väldigt tjafsigt i munnen, men nu förstår jag att han helt sonika har lärt mig att släppa på tygeln så fort han har börjat slänga med huvudet, smart liten rackare den där…För så har jag gjort, då jag trott att han har tjafsat för att jag blivit för hård i handen. 
Hugis o Tindur gillar att vila nästan lika mycket som de gillar att äta.

Nu jobbar vi honom i paddock, ibland jag, ibland instruerar jag dottern som hittat tillbaka till ridning efter några års uppehåll. Och han kommer sig riktigt fint, den lille. Ryggen har blivit rakare, magmusklerna börjar synas och han har verkligen börjat förstå att man inte bara kan gå och slappa. 
Snygg!

Vi är konsekventa med övergångarna, ( här har jag slarvat…)  han får inte kasta sig över i trav tre steg innan skritten kommer efter en töltsträcka. Mycket har jag ju lärt hos instruktören hur viktigt det är med just övergångar, så där tränar vi stenhårt, om han så mycket som tänker trav i avsaktningen får han fortsätta tölta en bit till. Konsekvent!

Galoppen är bäst när dottern rider, den blir rund och fin och oftast har han en bra form där. Traven kommer också bra, han har ju bra trav tycker jag, men som allt kan den bli bättre. Han slarvar i sidvärtsrörelserna ( mitt slarv som hänger kvar) så där jobbar vi också konsekvent att han ska korsa, det duger inte med någon halvmesyr…Han kan vara lite stel i högra varvet, men det släpper när man mjukar upp honom ordentligt.
Tindur och Eve travar.
Vi har också börjat rida ut på honom ensam!! Han har aldrig varit ute på äventyr själv förut, av den enkla anledningen att jag har aldrig behövt rida själv…Min sambo och jag rider alltid tillsammans, och de få gånger han inte kan rida passar jag på att vara i paddocken. Så det har liksom inte blivit bara. 

Så här om dagen bestämde jag mig för att testa. Sadlade på och skrittade iväg längs grusvägen bort till Annero. Han var lugn som en filbunke…Precis innan Annero gnäggade han högt och tydligt, som att han ville att alla skulle höra att han minsann var ute på egna äventyr!! 

Först hade jag bara  tänkta ta gräsvägen, men det gick så bra så vi red bort till granngården som har en lång och flack backe som är perfekt att galoppera i. Vi tog den i kort fin galopp, vände red tillbaka till gräsvägen och töltade ända bort till den tidigare nämnda vallen.
Ibland öser regnet ner....

Anders har ju klippt en bana runt den vallen, där man kan rida på ordentligt. Jag styrde över Tindur in på den klippta banan som tog oss runt tillbaka till våran paddock. Där går en liten stig in så man kan ta sig till stallet. Men här tänkte jag att jag ska utmana hästen lite, så vi travade förbi, han som en banan, jag med urstark ytterskänkel, det gick bra, travade på tillbaka bort mot gräsvägen och fortsatte ett extra varv runt vallen. 

Längst bort innan vi svängde hemåt igen fattade jag en galopp och nu struttade han iväg som en besatt, den lilla, helt klart hade han fått nog och ville hem. Huvudet for upp och kroppen var spänd som en båge, innan jag lyckades få ner honom till ett ridbart tempo så fick han galoppera på en stund innan jag tog ner och han fick sträcka ut och skritta av sig. Då var han helt lugn igen.

Tänk vad bra det gick. Jag hade förväntat mig mycket mera tjafs och vägran att gå, men han var ju som ett lamm! Duktiga Tindur som har mognat så otroligt sen vi flyttade hit!

Och idag när Eve hade ridit på banan red hon ut honom som en avslutning på passet. Gräsvägen bort till galopp-backen och sen tölt nästan hela vägen hem. Inte en protest, han bara tickar på. Älskade lilla svarta!! Hur ska vi kunna sälja denna underbara häst???

söndag 15 maj 2016

Tävling! T8

Hugis fick gå in i sin lilla hage en stund, vi fikade och kollade lite på de andra grenarna en stund. Men snart nog var det dags att gör iordning häst igen. Lite för tidigt även denna gång, fick skritta säkert 20 min innan det var dags. 

 Till slut blev jag inropad i collecting ring, och vidare in på banan. Vi töltade på men redan efter ett varv kände jag att något inte stämde. Han var ojämn och rollade, han som aldrig rollar…det kändes konstigt…vi tog ner och bytte varv, samma här, något bättre kanske, men rollig och stapplig.  Skit oxå!  Vad var fel, var han halt igen??
Tölt!

Denna gång klev vi av banan inte fullt så nöjda, jag berättade för Anders hur han kändes. Jo han hade sett att det var inte alls lika bra  som i fyrgången.Han tyckte Hugis såg trött ut! Inga 6:or här inte!! Men ändå gick vi till A-final!! Vad konstigt! Jag fattade ingenting!

Jag gick direkt och strök mig i fyrgången, bättre att satsa på en A-final än att rida sig trött i en B-final. Töltens A-final låg sist på dagen…bara att sätta sig och fördriva tiden nu då. Hugis fick massa hö, äpple och lite pyssel han såg ut att trivas i sin hage mitt bland alla andra hästar. 
Mera tölt!

Jag var ganska förvirrad ändå, hur kan något som inte känns bra leda till A-final, medans något som känns toppen inte gör det?? Har jag tänkt fel? Snacka om att jag skulle hem och analysera sönder och samman filmerna under kvällen!! Och han fick samma poäng för den bra tölten i fyrgången som den rätt dåliga tölten i T8?? Hur går det ihop sig??

Hela tiden spökade tankar om den skadade bogen i huvudet på mig. Tänk om skadan kommer tillbaka, det är därför han känns så ojämn, tänk om jag ridit på för hårt, tänk om…..ska jag stryka mig från A-finalen också? 

Men någon borde ha sett om han var halt. Jag gick till hans hage och kollade honom, kände och klämde men inget. Nåja, vi kör, och när det var dags hann vi skritta ett varv på träningsovalen innan det var dags att rida. Vi var 6 stycken i finalen och jag hade en riktigt dålig mag-känsla. 

Dels för hans rollighet dels för att under en hovbeslagskontroll spände domaren ögonen i mig och sa att han har ett blåmärke i munnen!! Inte ett sår, så hon gjorde ingen anteckning om det, men en blånad…på vänster sida, ja ni förstår, med min vänster näve from hell, hur mina tankar började gå då….

Hade jag tagit för hårt i honom? Hade jag orsakat en blåmärke i munnen på min häst?? Hemska tanke. Och känslan när domaren tittade på mig, som när man blivit ertappad med fingrarna i kakburken…inte roligt!!

I tölt-finalen gick han sämst, rollningar och ojämnheter hela tiden. Vi kom sist. Men nu var dagen över och vi kunde packa ihop våra saker och åka hem. Skönt, hem och fundera igenom vad som gått snett och vad som gick bra. Lägga upp en plan inför nästa tävling. Vila lite. Men först skulle vi få in den otroligt trötta hästen i transporten. Nix. Vill inte, sa han. Han klev på som vanligt, men lyckade slinta med en bakhov precis i steget upp blev skiträdd och backade ut. Sen tog det en timme att få in honom igen! Han var helt slut min vackra röda!
Mular med min vackra röde!

Så här dagen efter tävling, när allt lagt sig till rätta kan jag känna en viss ånger. Jag är ju faktiskt ansvarig att hästen är i tävlingsskick, och det var han inte. Jag trodde att han hade bättre ork än vad han verkligen hade. Mitt fel att inte stämma av en sån sak.Och nu är första officiella tävlingen över, bara göra om och göra rätt till nästa gång!

Jag känner mig fortfarande mest nöjd över min ritt i fyrgången, och fortfarande lite undrande över vad domarna såg som gjorde att vi inte klev över den där förhatliga gränsen 5,5. Vi fick faktiskt 6,0 av en av domarna , för tölten i fyrgången, det kändes rätt bra. Det som drog ner var ju skritten.


Nu får vi träna kondition och bygga styrka. Också när jag tänker efter så har inte hästen gått så himla hårt sen i vintras. Men det blir ändring på det nu. Ska be Frida hjälpa mig att lägga upp ett bra träningsschema som vi kan gå efter, är ju lättare tycker jag när man har ett mål. Och disciplin det är ju min grej!

söndag 8 maj 2016

Tävling! Fyrgången!

Känslan när det var dags var bra, jag var fokuserad på uppgiften och hästen kändes fantastisk. Jag var helt säker på att det skulle gå hur bra som helst!
Hugis tölt

Vi töltade in ( glömde självklart att hälsa på domarna, mest för att jag var så fokuserad på min ridning!) i höger varv, och jag kände hur hästen kom upp under mig och stampade på ordentligt. Vi töltade och han var mjuk som en kissekatt, blev kanske aningens för ivrig när vi hade passerat bortre kurvan och raksträckan bjöd in till en ökning. Men nej, jag fick ta lite i honom och han svarade direkt med att hålla igen. 
Vi flög fram i tölt!

Jag mumlade lite tyst att han var duktig häst, bästa hästen osv. Efter en evighet sa speakern att det var dags att visa trav. Kritiskt moment här... Jag bromsade upp honom, tog något skrittsteg och bad om trav, och han for iväg i sin underbara trav! Som inte går att rida lätt till, men man får stå lite lätt i stigbyglarna och låta  honom forsa fram under sig. Bra tempo, bra takt, bra allt! Och sen speakern igen, skritt. 

Skritt som vi ju bara tränat 2 gånger, men jag tyckte det gick skapligt, inte alls lika bra som tölt och trav men helt ok, han frustade och längde sig, tittade nån gång åt läktaren till men annars var han med mig. 
Skritt

Och sen sista, galoppen. Jag hade nästan kommit ur första kurvan när speakern sa galopp, tog 5 trav steg och sen fattade jag. Och han galopperade som bara Hugis kan galoppera! Det kändes helt perfekt, han greppade i luften framför sig, sköt ifrån med baken och jag bara log. Tryck på, och ta lite, tryck på och ta lite. Helt fantastiskt! 
Galopp!

När vi var klara kände jag mig så himla nöjd! Vilken prestation, vilken häst! Och stolt över mig själv som vågade rida på honom ordentligt. Detta måste generera 6:or!! Minst!! Lyckan var total! 

Utanför collecting ring väntade Anders, han var också så himla nöjd, minst 6:or sa han och sken som en sol….då hörde vi speakern Och poängen till Lotta Lindberg på Hugrakkur frá Dallandi;  5.3, 5.4, 5.1….va???? 5.or??? Var är min 6:a??? Mina 6:or??? Vi tittade på varandra Anders och jag. Det måste väl ändå vara fel?
Men nej då, Jeanette sa samma sak, slut poängen 5.27


Genast började min hjärna analysera vad som hade gått snett. Men allt hade ju känts så himla bra!! Tur att Anders filmade hela förloppet så att jag kunde kolla igenom filmen och se om jag såg något konstigt där. Jag kom till B-final, men var inte ens glad för det! Målet har ju alltid varit A-final, och baske mig om jag var tvungen  att ta mig dit via en B-final….Nej, min positiva känsla dök.... Men hur i hela friden kunde jag få så låga poäng på en visning som kändes så bra?? Och hur laddar man om från detta??

Bekymrat studerar vi domarkommentarerna! 

onsdag 4 maj 2016

Tävlingen!


Jaha….vad ska man säga….dagen efter….Lite så känns det faktiskt…Dagen efter…
Men vi tar det från början! 

Lördagens ridning liknande skit, börjar förstå att jag inte ska upp på någon häst dagen innan tävling! Jag var rätt nervös, magen pirrade och bara tanken på att vi skulle tävla på söndagen fick mig att ångra allt som har med hästar att göra, typ. 
Men så pratade jag mig själv till rätta ( hur svårt kan det va?? Sist jag var på banan presterade vi stordåd!) och tänkte att bäst att känna igenom hästen så han känns fräsch…ingen bra idé alltså. Det blåste rejält, matte var spänd, hästen blev spänd och sned och så vidare och så vidare.

Kanske om jag byter träns??? Säkert det där tränset som får honom att ticsa och lägga huvudet på sned…eller tyglar?? Byta tyglar???Ja för mina vanliga tyglar har Hugrakkur tuggat på och tänk om de går av ute på banan…. Eller byta bett??

Dessa tankar for omkring i mitt huvud halva lördagen innan jag sa åt mig själv på skarpen att nu får du ge dig!!! INTE hålla på att ändra massa saker dagen innan tävling, allt ska vara som vanligt, beprövat och säkert. Men….PUNKT!!!
Ta´t lugnt matte, vi fixar det här!

Till och med stallfolket fick prata mig till rätta när jag beklagade mig och berättade att jag va nervös! Ja,ja, hästen kändes skit, jag mådde räv, strunt samma, det får gå som det går.
Ni förstår ju att jag hade rätt höga förväntningar på denna  tävling. Våran första officiella! Det var viktigt för mig att det blev bra, kan inte förklara varför det var så viktigt, men det var det!

Söndag morgon drog vi iväg, bilen var packad, hästen piffad och faktiskt även jag var piffad så gott det nu går. Vi var på plats i god tid, hade åkt ut dagen innan och byggt hage så bara att checka in och lasta ur. 

Bästa Brita Pantzar som ju är sekretariats-ansvarig efter mig frågade om jag kunde hjälpa till och knappa första grenen, och visst kunde jag det. Jag hade all tid i världen. Kände mig kolugn och tillfreds med livet (konstigt nog efter gårdagens stiss) 

Alla tävlingar jag har varit på börjar alltid med tölten  och så brukar fyrgången komma lite senare. Men icke så, och när jag såg tidsprogrammet tidigare i veckan gick jag ju i taket hemma….hur kan bara lägga fyrgången först???? Vi börjar alltid med tölten!!!! Hur ska det gå??? Inte bra!!! Fel ordning…..
Men bara att gilla läget, och när jag väl tänkte efter så känns det ju bättre och ta det värsta först. Tölta det kan vi, men hade en liten osäkerhetskänsla om huruvida jag skulle få trav eller inte.

I god tid (alldeles för god tid!!) gick vi och gjorde iordning hästen. Han verkade lugn och bekväm med situationen min Hugis, stod snällt vid transporten när jag sadlade. Jag var extra noggrann med sadling och tränsning, putsade lite på min röda, sen fick husse sätta på bootsen. Det är hans uppgift, jag har aldrig lyckats få till det där med bootsen bra. Vi var redo för uppvärmning!


I paddocken var det fullt med folk som red kors och tvärs, men jag hade bestämt mig för att inte bry mig. Vi mjukade upp, flyttade lite, en öppna, några övergångar tölt-trav bara så att jag hade knappen där jag skulle. Han kändes helt fantastisk!! Mjuk, följsam, med mig trots allt surr runt ikring. Vi var laddade till tänderna!! 
Laddade til tänderna!

Vi skrittade över till träningsovalen, körde igenom gångarterna och jag var så himla glad! Jag var kolugn, hästen lugn men taggad ( han svarade på minsta tryck) och vi var så redo för vår första fyrgång. Vi blev kallade till collecting ring, fyra stycken i min grupp. På med ben-bindlar, och sista check bara att han var på baken och lydig! Jag såg ingen, märkte inget annat än speakerns röst, allt annat var borta. Det var jag, Hugrakkur och tävlingsbanan!