Uppdaterad vänstersida!

Jag var sugen på att prova en ny instruktör, vet ju att det är så viktigt att regelbundet rida för någon.  Jag funderade ett tag men hittade sen en som verkar bra. Vi fick en tid och åkte till henne!

Jag var lite nervös faktiskt, vet inte varför egentligen, men så var det. Ibland tror jag att största nervositeten sitter i hur man ska hitta dit, och hur hästen ska bete sig i ny omgivning. 

Hugrakkur har ju imponerat på sista tiden, vart vi än har varit så har han bara kollat av lite och sen varit cool. Tror vi kan tacka alla veterinär/equiterapeut-besök för det. Sist när vi var på banan oxå förstås, känns som han har förstått att ibland åker vi iväg och det händer inte så mycket än att vi jobbar lite. Sen åker vi hem.

Åka o träna??Nu???Men jag är ju trött....

Vi lastade i god tid, och åkte iväg. Väl framme hade jag missuppfattat tiden, men det löste sig och jag fick hoppa upp och rida på en gång. Jag visade Hugis i skritt, tölt, trav och galopp. Han var seg. Mina gamla härliga storhäst-skänklar gjorde sig påminda. Fick nästan inte galopp på honom för han var så slö. Jag fick ta till spö.

Hon tyckte att han hade jämna och bra gångarter, men att vi skulle jobba på att han lyssnar på min skänkel direkt, väcka honom lite helt enkelt. Hon pratade rätt mycket, och jag tyckte att vi fick bra med hjälp. 

Man måste ju rida för någon duktig människa, för man märker inte själv alla konstigheter som man själv eller hästen gör. Man lägger till sig med en del olater….

Hon tyckte att han bar sig bra, och jag blev glad att hon tyckte att jag hade bra sits och mjuka fina händer.

Detta har jag ju kämpat med, med min förra instruktör. Och då menar jag kämpat! Sitsen har ju gått från lätt framstupa ( vill gärna tro att den kom sig av en skadad Maja som jag avlastade, men kan ha varit olater också) till lodrät bra sits med båda sitt-benen i sadeln. Jag fick beröm för mina vändningar, jag hade med hästen båda sidor ( tack, till förra instruktören som lärde mig att hästen har en innnersida och en yttersida!!!) men mina sidförflyttningar lämnade en del övrigt att önska.

Törstig efteråt!

Hemläxan blev: Han ska gå fram direkt för min skänkel, och gör han inte det  blir det en snabb liten pick med spöt, sen ska han behålla det tempot så länge jag önskar! Träna på sidoförflyttningar, och samma där, han ska flytta sig framåt/sidvärts utan att såsa. 

Jag ska rida honom med spö och se till att handställningen är lika i båda varven. Spöet låg nämligen vågrätt i vänster hand ( handen from hell) och bra i höger. Och hon konstaterade att min högersida greppar/förstår allt, både hand och skänkel, medans vänster sida protesterar i högan sky!! Känns det igen? Den där vänstern…. Men nu järnvägar ska jag starta om min vänster, och från och med nu uppdatera den till 2.0.

Det händer saker...

Det händer massa saker här på Tiggeby! Vi har ju faktiskt 2 boxar över ( vi har sammanlagt 8 boxar), och vi började fundera på att ta in ett par inackorderingar till. Åtminstone en till att börja med. 

Vi har ju haft ganska många förfrågningar som vi sagt ifrån till. För oss har det varit ett prövoår. Ja, faktiskt har vi bott här i ett år nu. Och vi tycker att det har fungerat bra. Från att ha gjort allting själva, till att vi börjar lära oss att de som står hos oss faktiskt vill hjälpa till med saker o ting. Vi behöver inte göra allt själva.

Morgon i hagen!

Och det är ju så att vi har väldigt mycket betesmark som behöver sina hästar. När Frodi och Hugrakkur blev skadade i våras insåg vi ju att det inte skulle gå att låta dem beta så stora ytor då vi inte kunde rida. Så mycket av vår betesmark har inte blivit betat i år. Vilket är synd, för det är bra bete. Så då tänkte vi att vi tar in ett par hästar till. 

Sen vill ju Jeanette ha en ny häst efter Frodi förstås, så där har vi ytterligare en ny bekantskap. Och Maria håller ju på och letar häst. Och nu slumpar det sig så att även Carina ska byta häst! 

Varför tänker jag på sengångaren i filmen "Iceage" när jag ser denna bild???

Så en ny inackordering, plus att alla "gamla" inackorderingar ska byta häst! Det kommer att bli spännande, det är ju så roligt att åka och titta och provrida! Alla förväntningar man har, känslan när man hittar det man letat efter. Och ibland besvikelse över att den man tittat på inte lever upp till den bild man fått. Och sen glädjen över en ny häst!!!

Så vi står inför en spännande höst! Vi ska ju självklart åka upp till Jökull på hans saluhästvisning i oktober, och jag vet att han har fina hästar. Lite farligt det där....fina hästar till salu och vi har plats i stallet....måste påminna mig om att jag faktiskt ska åka till Island i höst på ridläger, och det kommer att bli ändå farligare!

Tråkiga nyheter!

Vi hade återbesök av veterinär till Frodi och Hugrakkur. Veterinär Eva ( hon som började behandla Hugis innan vet. Chris tog över) kom hit, skönt att få vara hemma, speciellt efter de besked hon hade att komma med...

Tyvärr gick det inte så bra med Frodi. Jeanette har ju satt igång honom jätteförsiktigt efter hans behandlingar i båda frambenen. Han fick ju åka till Equirehab 2 veckor för att gå i skrittmaskin och på vattenband. Han har ju en historik av skador Frodi, jag tror nästan att alla hans ben har blivit behandlade flera gånger. Och när Jeanette väl kommer till ridning, efter de hopplösa skrittrundorna, så har han blivit halt igen. I snart 3 år har hon kämpat med honom, hältor, vila, som leder till övervikt, som leder till hältor osv. Idag blev han utdömd! 

Frodi!

Jätte-tråkigt, men inte helt oväntat. Sista veckan har Jeanette återigen känt att hästen inte går som han ska. Han var halt på båda fram när veterinären kollade. Hon bedövade och böjde igen, då var han bättre. 

Vilar i lösdriften!

Ska man behandla igen eller? När veterinär Eva fick höra hela Frodis historia, om alla gånger han har blivit halt, om alla gånger Jeanette har satt igång honom för att återigen hamna i hältor tog hon det svåra beslutet att döma ut honom.

 Jeanette hade nog varit inne på det, för någonstans på den långa vägen börjar man undra hur mycket man ska orka med?! Hur länge ska man behandla sin häst, hur många veterinärbesök ska man behöva ta? Och hela tiden ha den där gnagande misstanken inom sig att hästen har ont…

I våran trollskog!

Så idag har vi gråtit och känt oss allmänt nere. Även om det är det bästa för Frodi, så sörjer man. Att förlora sin bästa vän är inte kul, och det är en sorgeproscess man går igenom innan man kommer till att börja leta efter en ny häst. 

Jag vet, har gått igenom det två gånger. Och efter den andra hästen hade vi nästan gett upp ridningen. För det tar på krafterna att rehabilitera en häst som aldrig blir bra. 

 Nu får Frodi bara gå i sin älskade hage här på Tiggeby och äta och mysa tills det är dags att gå över till de evigt gröna. Vi skämmer bort honom allt vad vi kan så länge.

Husse vet precis vad Frodi gillar!

Hugrakkur? Jo han såg fin ut, bara att köra på och träna som vanligt. Men lite svårt att glädjas åt det idag...

Prova på tävling, del 2

Efter lunch var det dags för fyrgången, V5. Där visar man först tölt, sen trav, sen skritt och sist galopp. Och det var ju galoppen jag tänkte att där kommer han att fara iväg som en virvelvind och jag hamna i nån trädtopp! Vilket är konstigt för han har aldrig haft någon tendens till att sticka bara för att vi ökar...

Jag har ju ganska livlig fantasi, och kan föreställa mig både det ena och det andra, så här kickade nervositeten in ordentligt. Jag visste ju inte heller hur han skulle reagera om jag började stissa ordentligt. Skulle han, precis som Tindur, också stissa?? 

Nervig matte bråkar med husse...

Vi värmde lite på träningsovalen ( lyxigt att ha en tränings och en tävlingsoval!! Båda lika bra!) töltade lite mesigt, travade lite mesigt, men så tog jag en galopp mest för att se vad som skulle hända. Och vad hände?? Ja han galopperade, lugnt och fint och samlat, hur bra som helst. Tog ner till trav, inga problem. 

Skrittar mesigt

Jag lugnade mig lite. Kanske skulle det gå bra ändå.

De var våran tur. Blev i min grupp bara jag och en tjej på en svart häst. Hon red in först! Jag efter, började faktiskt tölta i gången in till banan, lite halvkaxigt sådär. 

Tölten gick bra, här ville han öka lite på långsidorna, men minskade när jag bad honom. Traven som vi haft lite problem med gick galant, jag höll in honom så han inte skulle älga iväg som besatt, gick bra. Skritten är lurig, jag fattar inte vad domarna vill se här, snabb, samlad, lugn, storklivad?? Det blev en lugn skritt, där vi båda fick pusta lite. 

Finare skritt

Sen galoppen. Man får på den här nivån ta sig till närmsta kurva och ta hjälp av den i fattningen. Jag var knappt halvvägs på långsidan när jag bad om trav fick tölt. J—-ar, ner till skritt, ber om trav, och får det! Travar till kurvan, gör en fattning, en bra, genomtänkt fattning, inte den vanliga hafs-fattningen. Får rätt galopp, rund och skön. Och då känner jag hur ett leende börjar spricka upp i fejset. Justja, detta är ju kul!!! Och vi galopperar utan problem, helt kontrollerat från början till slut. Jisses vad nöjd jag blev. 5.1 blev poängen, och då hade vi en 6:a för galoppen!

På träningsovalen!

Jag var sjukt nöjd med både mig och hästen, helt otränad går han in och plockar 5:or och en 6:a, det bådar gott inför framtiden! Och helt otränad, nej, vi tränade ju ganska hårt innan skadan. Men efter skadan har vi mest lallat runt i skogen, så det är nog inte helt fel det heller. JIPPIE!!!!

Prova på tävling! Del 1

Efter önskemål från flera medlemmar i Eidfaxi bestämde vi att ordna en prova på tävling. Många vill nog tävla men kanske inte riktigt vet hur det går till. Och att få lite fler ”fritidsryttare” att börja tävla kändes angeläget. 

Vi drog ihop ett gäng som kunde hjälpa till med det praktiska, och vi hittade till och med en domare som ställde upp helt gratis!! 

Ibland kan ju nya grejor kännas toppen, men så kommer det inte så många, men hastigt och lustigt hade inte mindre än 30 pers anmält sig. Jättekul. Vi hade ju tänkt ha finaler också, men det fick vi skippa då det drog ut på tiden med så många startande.

Samling och genomgång!

Domaren började med en genomgång, lite regler och lite allmänt om hur det går till att tävla. Vi var ju några som faktiskt har tävlat tidigare, men man kanske har en ny häst som man inte riktigt vet hur den ska bete sig på en tävlingsbana ( jag ) eller man ville stämma av formen, eller så var det ett trevligt arrangemang som man ville deltaga i. Men de allra flesta hade aldrig tävlat, kul!

När alla fått lite info var det dags att dra igång!

Vi började med en töltgren, T8. Då ska man visa tölt först i ena varvet, sen ta ner till skritt, byta varv och sen visa i andra varvet också. Tempot är valfritt. Detta är den allra enklaste grenen, och den man ska börja med. Sen ju mer man tävlar och ju duktigare häst+ryttare blir så blir ju grenarna svårare. 

Maria lånade Tindur på tävlingen!!

Vi var indelade i grupper om 3 ( som på en riktig tävling!) och jag skulle starta i grupp 5. Jag hade ingen aning om hur Hugrakkur skulle reagera tillsammans med andra hästar, och så mycket liv och rörelse som är på våra tillställningar. Så det var det jag var mest nervös för. Poängen spelade mindre roll, tanken var att jag skulle få en uppfattning om hur pass taggad han skulle bli. 

Lugn häst, spänd matte!

Jag var nervös. Värmde sporadiskt, han har ju varit trött en vecka eller två, mest för att han börjar sätta så in i vassen med päls. Jag ville ju inte rida en såskopp… Han kändes rätt fin. Lite framtung, kanske, men fantastiskt trevlig, och brydde sig inte ett skit om att folk svischade förbi i galopp eller trav.

Vi skrittade in när det blev vår tur. Började tölta i kurvan, och han var inte helt pigg. Jag fick faktiskt kämpa lite med drivning för att han inte skulle sakta av till skritt. Vid bortre kurvan tryckte jag på lite extra, smackade mina tre smackningar som betyder ”skärpning” ( använder det på båda mina hästar, superbra, betyder att nu järnvägar skärper du till dig, annars…typ) och då stampade han på lite. 

Skaplig tölt!

Vi tog ner till skritt ( speakern säger till ) bytte varv och töltade i andra varvet också. Kändes lite styvare, lite mindre mjuk, men helt ok. Tiden går ju så sakta när man sitter där och kämpar, man vill ju bara bli klar och få sina poäng! Till slut var vi klara och vi fick ta oss till utgången. Speakern ropade upp poängen, 5.0 blev det, och jag var jättenöjd! 

Positivt överraskad över femman, hade varit glad för 3-4 då vi ju faktiskt inte hade tränat för tävling i och med att han varit skadad. 

Och jag var så glad att han inte bara rusade på eller nåt. Kändes toppen, han var så cool. Jag var mindre cool.

Det värsta var ju kvar, fyrgången....