Ändrade planer!

Oj, vad tiden går! Förra inlägget 9 maj….ja lite dåligt samvete har jag, men några riktigt bra ursäkter har jag också! 

Fullt upp alltså, först och främst har jag pluggat!! BE-teori! Ja, jag bestämde mig efter 2 körlektioner på Engströms Trafikskola att om jag nu ska lära mig på riktigt att köra med släp så kan jag lika gärna göra det ordentligt, inte hålla på med några halvmesyrer… 

Och när jag sa det till kör-läraren, sa han att då är det bäst att boka teori-provet på en gång för det kan vara svårt att få tider. Så då fixade jag tid när jag kom hem, och det blev 3 veckor senare.

Godmorgon Matte!

Först tänkte jag att hur svårt kan det va?? Det är ju bara att läsa på, läsa har aldrig varit några problem. Och jag är så funtad att jag tror att jag kan lära mig vad som helst bara jag får chansen.

Så förutom diverse projekt hemma på gården, några hästar som ska ridas så har jag djupdykt i BE-boken. Sen började jag göra distans-tester och insåg att oj, vad mycket vanliga körkorts-frågor det var, fram med mina ungars körkorts-bok, vägmärkes-boken, och alla andra böcker jag kunde hitta i ämnet. 

Läsa,läsa läsa, så fort jag kom in på kvällen, fram med teori-bok, göra några tester, konstatera att jag ligger på gränsen tillgodkänd, plugga lite till.

Har du godsaker???

Kan ni fatta vad fort tiden gick fram till prov-dagen?? Det var otroligt, som om någon speedade upp tiden, för rätt som det var så kom den där dagen. Vid lunch dagen innan gick jag in till datorn, gjorde test, läste ett kapitel teori, gjorde test, läste ett kapitel osv.osv. När jag var nere på resultatet ”Stort grattis, om detta vore teorin hade blivit godkänd” började jag känna mig lugn. Jag är ju inte helt tappad bakom en vagn så kanske….Höll på oavbrutet till klockan 7 på kvällen. Hjärnan var som en kokt makaron till slut.

Halv 9 skulle provet börja, men man ska ju vara där en stund innan för att fota och legitimera sig, så självklart var jag där kvart i 8….Jag och en till i min ålder. Fotot var gjort på 1 minut och vad gör man sen då??? Väntar. Jag tog min mobil och letade upp det där med lastsäkring som jag tyckte inte satt klockrent, och läste på. Tiden gick. Fort, alldeles för fort. Kvart över började ungdomar dyka upp, vi var ju säkert 15 st som skulle göra teori-prov. Den sista kom 2 minuter i halv… Ja,ja, tänkte jag, ni kommer också bli som jag när ni blir äldre, ute i god ( alldeles för god) tid.

Synd, jag var sugen!

Vid det här laget var jag rätt nervös. Lätt kallsvettig och lite skakig. Vi blev uppropade och tilldelade varsin dator, vi hade 40 minuter på oss, och en anställd förklarade hur allt fungerade. På min tid, för 30 år sen hade vi papper och penna, nu var det datorer. Och hörlurar. Man startar sin teori själv och gissa om provet var svårt! Eller var jag så nervös att jag inte fattade frågorna riktigt...jag vet inte.

På 20 minuter hade jag gått igenom och svarat på alla frågor, men kände mig väldigt osäker på vissa. De svåraste låg i början så jag la krutet på att gå igenom de luriga ordentligt. De sista 20 var jag rätt säker på, men jag hann gå igenom alla i lugn och ro. 1 minut kvar kände jag att nu kan jag inte göra mer, nu trycker jag på rätta-knappen.

Jag vågade knappt titta på resultatet. Det tod kanske 15-20 sekunder innan svaret kom upp: Grattis! Du klarade provet med 48 rätt av 55! 44 hade räckt. Det var så himla skönt, vilken känsla att veta att jag klarade det. Nu ska jag bara träna på att backa ordentligt, har tränat en smula, men det har jag svårt för. Men uppkörningen är bokad så det är bara att ligga i. Men den går inte att träna lika intensivt, efter 1 timmas körning är jag så trött i rygg/nacke att jag får ge upp. Så, lite men ofta, så får det bli.

Rider Tindur

Idag tog jag min lilla svarta, Maria jobbar hela helgen, så då passade jag på att rida honom. Vi stack ut direkt  i morse, Anders o jag.
Jag blev ju irriterad direkt när vi hämtade i hagen, för Tindur stannade inte mindre än 5 gånger från närmsta ängen in till stallet.
Han gör så ibland, stannar som om han skulle kissa, men kissar inte, blir bara ståendes och spjärnar lite. Så går han några steg, stannar, samma sak, så går vi osv.osv.
5 gånger på 200 m. Jag svor och drog med eländet, nix inget mer stanna, nu gåååår vi!!! Ja,matte sa han och så gick vi. Men jag lugnade ner mig direkt, har ju inte ridit honom på fler veckor, tänkte inte låta en sån bagatell förstöra ridturen.

Vi traskade på på gräsvägen, Tindur fick gå på lång tygel, bara han trampade på ordentligt. Han har ju tendenser att sega sig lite, men så fort han gjorde det la jag spöet på baken och då trampade han på bra. Anders låg först , Hrodur har ju bra tempo i kroppen, så då kan jag fokusera på att rama in min häst men ändå bibehålla farten.

Vi travade mycket, på lång tygel, jag bara korrigerade Tindur när han ville strutsa, alltså springa med huvudet högt, då halvhaltade jag honom tills han sänkte ner huvudet och där fick han vara ifred. Han sprang på rätt bra, och jag hade ju bestämt mig för att inta ha så stora krav på honom.
Vi tog första tölten borta förbi hos grannen, på grusvägen. Ingen supertölt, man han var rak o fin i munnen, och töltade med bra takt.

Idag red jag med mjuka händer, och han försökte inte ens dra sig åt höger. Han lyssnade dålig på mina förhållningar, men det gör han av och till, går emot och vill inte alls vara med. Idag tänkte jag att skit i formen, rid bara fokusera på bakbenen och sittbenen istället. Och det gick bra, riktigt bra. Vi tog en galopp upp för backen i skogen, och han var med på noterna direkt.

Skönt att bli av med vinterpälsen!

Mot slutet av turen, när vi galopperat upp för den branta galopp-backen ( vid det här laget har jag lagt mig först för att Anders ska få jobba i lugn o ro) var han pigg som en mört. Vi töltade i bra tempo genom resterande skog, skrittade ut på våran grusväg en bit innan  vi kom fram till den bästa vägen, gräsvägen över våra södra ängar.

Denna väg är helt outstanding att tölta på, kan bli lite geggig bitvis om det regnat mycket, men då var den torr och fin. Och alla hästar älskar att tölta här, det bara suger till i baken och så far man iväg. Halvvägs på den vägen kommer man till en ”korsning” där man kan fortsätta rakt fram för att komma tillbaka till våran gård, eller ta höger för att ta en annan runda. Där saktar vi alltid ner för man vet aldrig om det kommer någon där.
Men så fort vi var förbi korsningen var det tölt igen! Och nu fick han springa Tindur, öronen framåt, och då kommer det ett lite ansträngt ljud ifrån honom, då vet jag att han jobbar på bra, och sen körde vi hela vägen tills vi kommer tillbaka till grusvägen.

På slutet ville han galoppera vid några tillfällen, han började nog bli trött. Nöjda glada och svettiga kom vi tillbaka till stallet där en välförtjänt stretch-morot väntade, och en härlig rullning i jord-gropen. Härligt!

Kissen gillar Tindur!

Ny gångart!

Bra ridning i några dagar, jobbat mer fokuserat på något vis. Jag vågar mer och mer, kräver mer och mer. Och jag tror att Hugrakkur gillar det.

Som siamesiska tvillingar!

Idag red vi ut, jag, Maria och Anders, vi värmde såklart på banan ( jag har blivit helt nördig och vill helst inte ”bara” rida ut, utan jobbar min häst hela tiden.) Jag låg först och vi töltade på gräsvägen, jobbade med övergångar förstås, upp i tölt, ner till nästan skritt, upp direkt osv.
Mitt på gräsvägen gjorde jag en övergång till trav och rackarns vad det gick fort, tog flera meter innan jag lyckades samla honom någesånär…men så coola han ner sig och travade fint. Han var så pigg! Men jag hinner försvinna iväg från mitt sällskap så fort vi byter gångart.

Vi fortsatte vår väg, förbi ett annat stall, ut på en grusväg där vi töltade på lite. Sen ut på asfalten några hundra meter innan vi viker av in i skogen. Där finns en mycket trevlig stig som går som en båge lätt lutande uppför. Galopp alltså.

Hugis hade inte gått denna stig förut och blev lite tittig så jag bad Maria/Tindur rida före. Då slappnade han av en smula. Vi töltade på en bit och sen tog Maria galopp. Jag höll in Hugis lite, behöver lite avstånd till hästen framför för han sätter iväg som en kanonkula i galoppen.

Jag måste ha slarvat i min fattning, för när jag skänklade på honom la han sig i pass! Ja herre jesses vad det gick undan, och vad bekvämt det var! Jag kände ju att passen var klockren, trots att jag bara ridit pass några gånger. Och trots att vi var på en smal skogsstig. Men vad häftigt det var.

Puh, man blir svettig av pass!

Anders som ju låg bakom mig frågade när vi kommit ner i skritt vad jag höll på med?! Han sa att jag satt helt blickstilla och hästen hade fräst iväg som en tok. Mäktigt! Vi fortsatte vår ritt, men passen hade ju fastnat.

Så när jag kom hem var det bara ut på nätet och googla om pass. Och det finns ju en del att läsa om, men jag gillar en sida som heter Landsberga Islandshästar, deras "Gångartsskola" beskriver alla gångarter så bra, med bilder och bra förklaringar. Kolla in deras ”Ridteknik” och ”Uppgifter” också!

Ja, så nu är det bara till att öka på träningen lite till, för att så småning om få lägga Hugrakkur i pass på Eidfaxis pass-raka, detta kommer jag att se fram emot!!

Vila i vinterhagen! Frodi har vakten!