Island del 4

Lördag hade vi bara lektioner på förmiddagen, för vi skulle ta en tur upp till Geysir och passera ett bad på väg tillbaka som hette Secret Lagoon där vi skulle bada och slappna av inför sista middagen på Skeidvellir.

Hàlka!

Jag hade fått en ny häst. Då de var dåligt med valacker till salu satte Katrín mig på ett salu-sto som var 6 år. Två av de andra tjejerna hade ridit henne, Hálka, och alla tyckte att hon var en sån fin häst. Hon var mörkt, mörkt musblack, med trivselprickar på baken. Och jättesöta luddiga vita öron och lite vitt runt mulen. Hon var en klar favorit bland de som provat henne. Lugnt tänkte jag, vi kan inte ha ston så bara att rida på utan några baktankar.

Hálka var en av de hästar som inte var så tillgänglig. Hon gick ifrån mig när jag skulle gå in i boxen och vände bort huvudet när jag skulle smeka henne. 

Men vilken häst när jag kom upp på henne!!!

Så otroligt känslig och lätt för hjälperna. Jag kände direkt att hon var med på noterna, japp, nu ska vi jobba, vad ska vi göra??? 

De små söta, vita öronen gick som propellrar än framåt än tillbaka för att lyssna av mig! Och när jag skulle träna halterna med sätet fattade hon direkt, och tvärnitade! Här fick man verkligen förfina sin hjälper ordentligt. 

Trötter!

Tölten var suverän, bra takt och lätt att styra tempot. En häst helt i min smak! Men skulle Anders klara av henne? Han är ju lite grövre i sin ridning, om ni förstår, inte så mycket för fin lir…och sen var hon ju ett sto. Vi skulle ju inte ha något sto…eller kan man tänka om här…kan vi kanske ha en stoflock också? Plats i stallet hade vi ju. Och hagmark går alltid att lägga till…men vad skulle Anders säga…

Ja så gick tankarna faktiskt! Hon var helt enkelt toppen. Vi fick ju träna på att flytta hästarna med kroppsvikten och hon snappade direkt, precis som Hugis!  Vi töltade med ökningar och det gick superbra, minskade bara genom att stilla min kropp och ibland lägga till ett whhoooo!

Vackert!

Vi hade fantastiska dagar på Island. Från regnstorm till snöstorm när vi kom, till 15 minus och gnistrande sol ( nåja lite vind också) och snö när vi lämnade ön för denna gång. Mycket lärdom och nya bekantskaper hade jag med mig hem.

Island del 3

Lördagen började vi med att Katrín visade sin hingst, Dagfári. Oj,oj,oj, vilken häst! Oxå en röding, men vilken utstrålning!!

Hon började med att bara visa hur hon tar honom på ganska kort lina och ber honom böja sig ordentligt i kroppen runt henne. Både i skritt och trav, ibland även galopp. Bytte varv och samma sak där. 

Dagfari!

Hon höll på en stund, sen gick hon och sadlade och började rida. Han såg otroligt mjuk och fin ut. Hon stannade honom med sätet, ökade och minskade skritten med sätet. Ibland stämde hon av att han bar sig genom att föra fram händerna och lösa tyglarna, och han bara gick/töltade på.

Katrín med sin hingst!

Sen visade hon lite tölt, och han var ju otroligt fin!! Han hade en takt av sällan skådat slag, och det såg så otroligt lätt och trevligt ut. 

Hela tiden pratade hon och berättade hur hon brukade göra och tänka i sin ridning. 

Efter en stund sa hon att hon ville visa ökad tölt. Herregud!!! Vilken häst! Han töltade på så det ekade i hela ridhuset, ingen annan häst av dem vi hade ridit hade gett  minsta ljud ifrån sig, men denna lät som ett ånglok kom farandes. Denna kraft, denna power, var bland de häftigaste jag sett. Om jag blev sugen att prova? Både ja och nej. 

I början tyckte jag att Hugrakkur var en naturkraft, en oändlighetsmaskin som bara stampade på i tölten. Men att rida en sån kraftfull häst tar på krafterna. Men Katrín såg helt oberörd ut när hon klev av. Och klart är man (i princip) född på hästryggen så är väl det vardagsmat. 

Jobb på lina!

Fredag kväll ägnade vi oss åt shopping i Sellfoss, jag behövde verkligen ha nya ridbyxor. 2 par blev det, lite träns och tyglar oxå. Sen åkte vi till Eirarbakki och åt den fantastiska hummer-feast menyn på Röda Huset. Bland det godaste jag ätit. För andra gången. Det kommer jag att leva länge på!

Island del 2

Eftersom vi eventuellt kommer att köpa ytterligare en häst, nämnde jag för Katrín att vi vill bara ha valacker. Tyckte det var bättre att jag fick rida saluhästar som jag kan tänka mig att köpa, då det inte är helt otänkbart att vi tar hem en till från Island. 

Katrín tyckte det var synd, då hon hade flera fina ston till salu, men dåligt med herrar. Och så hade ju Brita paxat en vallack, en Huldar som var jätte fin! Hon red honom hela tiden för att få in så mycket lärdom om honom innan hon tar hem honom från Island. Men det fanns en till.

Arvur!

Jag hade sett Arvur ( en röding) på deras hemsida och var nyfiken på honom. Men han var inte så framåt som jag ville ha, inte seg kanske men ja, har man en gång fått smak på häst med mycket framåttänk vill man inte ha något annat. 

Jag på Arvur!

Arvur kändes som att han i huvudet var mer i stallet än med mig på ridbana… Så hade jag inte känt med Madama. Arvur rollade lite i tölten, ville vika in till mitten, och bråkade lite, men han hade otroligt skön tölt när den blev bra. Han liksom hoppade in i tölten, jätteroligt. 

Ökning...?

Jag red Arvur 2 gånger men fick ingen vill-ha -känsla, trots att han var en bra och trevlig häst. Vi fick öka tölten på långsidorna och det kändes ju som om det gick jätte-fort, men på filmerna så syntes det knappt att vi ökade… ha,ha.

Mycket fin häst!

Men nyttigt att rida andras hästar, man blir ju rätt bekväm och hemtam med sina egna. Och kul att få rida så olika hästar!

Vi började känna oss rätt möra, 4 lektioner på 2 dagar är ju ganska intensivt. Men vi såg fram emot lördagen då Katrín skulle ha en liten clinic där hon visade sin hingst och hur hon jobbar med honom, plus att vi skulle rida sista lektionen!

Ytterligare en resa till Island! Del 1

Island måste vara det mest speciella land jag varit i!! Så otroligt vackert landskap, och så annorlunda natur. Fascinerande! Och för varje gång gillar jag ön mer och mer.

Denna gång var jag dock där för att rida och inte turista så mycket. 

Vi kom fram onsdag eftermiddag, och som vanligt blåste vi nästan omkull när vi klev av planet. Vi hade en hyrbil/buss så att vi skulle kunna åka lite fritt under tiden där. Vi hade nästan 2 timmars bilkörning kvar till gården Skeidvellir där vi skulle vara de närmaste dagarna.

Järngänget+ ridfröken!

Väl framme fick vi middag, och hälsa på familjen och varandra. Vi var 7 tappra kvinnor, Jeanette, Brita och jag från Eskilstuna, Agneta från Motala, Annika från Stjärnhov och Kristin och Katarina från Göteborg. Alla med samma brinnande intresse för islandshästar. 

Öppet och trevligt!

Vi gick runt i stallet och hälsade på hästarna. En del var ju väldigt tillgängliga och en del var lite skygga. Alla som stod inne var ju satt i träning, men på olika stadier. En del var knappt suttna på och en del som kommit en liten bit i sin träning.

Hästarna kan socialisera!

 Jag gillar isländska stall, så öppna och trevliga. Man förstår ju att islänningarna måste bygga praktisk, att ridhuset sitter ihop med stallet så att även om det är dåligt väder,  kan man bara gå in i ridhuset. En dröm att kunna ha så! Men vi märkte ju att så fort det blev någorlunda skapligt väder, så försvann alla som jobbade där ut med någon häst. Klart dem passar på när vädret tillåter. Deras ridvägar är ju också en dröm!

Torsdag morgon började jag och Annika att rida. Vi red 2 och 2 men så fick alla en privat lektion oxå. Jag fick en häst som hette Madama, och Annika red Tibrá. Vi fick verkligen börja från grunden. Katrín lärde oss hur vi ska kunna kontrollera farten med enbart sätet, och vi kämpade på mot våra svenska händer som bara ville dra i tyglarna hela tiden. Sätet först, sen rösten och sist tygel! Det tog en stund innan man fick kläm på det.

Madama!

Madama var en trevlig häst, ett brunt sto med svart man. Mycket vacker, men från början tyckte jag att hon låg på lite. Hon var tung i min hand, jag som är van med Hugrakkur och Tindur som inte alls lägger sig i handen. Hon kändes så där tyckte jag, halvdant, men när jag så filmerna efteråt  gick hon väldigt bra. Hon hade framför allt en otroligt ren takt. Vi fick tölta på lite på slutet, och skulle göra samma sak där, kontrollera farten med säte, röst och om det behövdes tygel! Och så skulle vi trycka på med sätet.

Lektionen kändes bra, och vi skulle ha samma häst på eftermiddagen och då träna mer tölt. Upplägget var toppen tyckte jag, för jag och flera av de andra kände en liten osäkerhet med nya obekanta hästar, och då var det bra att få lära sig stoppa dem innan vi satte fart på dem!

Under eftermiddagens lektioner blev det rätt mycket tölt, ökningar, minskningar och framförallt stödja hästen i kurverna.

Jag och Madama töltar!

Det jag gillade mest med Katrín var att hon hela tiden pratade om att ge stöd till hästen, hjälpa hästen att hittat sin balans, inte rycka i munnen osv osv. Och hon var duktig på att hantera 2 ryttare samtidigt, detta kan ju ibland spåra ur lite tycker jag, och man känner inte att man får tillräckligt med hjälp. Men det var aldrig några problem, hon hade ögon i nacken!! 

Övertaggad?!

Idag har Micaela Åhlberg varit här! Vi var ovanligt många idag, hela 11 styckna. Jag var först ut, gillar att ha det gjort, sen kan jag fokusera på att titta på de andra. Och det är så roligt att se vilka enorma framsteg många gör. Och alla vill bara ha mer, och mer, och mer! Ridningen blir ju mycket roligare när man lär sig mer!

Ska vi jobba idag med????!!!

Hugis och jag hade en extra bra lektion idag, vi fick en jättebra övning som var skitjobbig. Vänd upp på medellinjen

( i skritt) börja flytta undan för skänken ända ut mot långsidan, och ur den sidvärtsrörelsen direkt upp i tölt. Tölta ner till kortsidan och samma sak från den kortsidan. In på medellinjen, flytta sidvärts ut mot långsidan och upp i tölt. Jätterolig, men f-n så jobbig för hästen. Ja, för ryttaren också!

 Full fokus på innerskänkel o yttertygel, inte spreta med händer, inte förböja, inte låta baken gå före frammen, osv.osv.

Sen töltade vi på ett tag, och han kändes lite på, Hugrakkur som är så lydig för halvhalter lyssnade lite dåligt på dem tyckte jag, och precis när han går som allra, allra bäst flyger f-n i hästen och han drar iväg i galopp!

Det är bara ont förtal, jag som är så lugn och fin nuförtiden...

Jag hinner tänka något i stil med att jag styr in honom i ett hörn, nej, förresten ( en kompis häst hade ju faktiskt hoppat över ett paddockstaket en gång ) jag håller honom kvar på spåret, ställde mig lite lätt i stigbyglarna och lät honom springa på. Försökte ge och ta några gånger, men han var skapligt blockerad i sitt spring. 

Så vi galopperade runt några varv, och min tanke ändrades till jag håller han på ytterspår så han inta kan gör en 90-gradare för då har man ju inte en chans att sitta kvar. Till slut börjad han trava, ni vet den där helt oridbara slängtraven som man bara studsar runt i sadeln med…men jag fortsatte att ge och ta en  stund och till slut lyssnade han på mitt ”whhooo” och saktade av. Då fick ha fortsätta att tölta/jobba en stund till.

Jobbigt det var idag!!!

Till slut tog jag ner till skritt och pustade lite. Han var rejält trött nu, och gick med sänkt huvud och flåsade. Vi pratade igenom det som hänt, och Mickis berättade att precis innan han satte av skulle hon säga att han gick så himla fint, men hon kom av sig lite…. Och kanske är den där gränsen han har, jag vill ju gärna att han är så där flott, men när han närmar sig så blir det så jobbigt, kanske musklerna inte räcker till, kanske han fått för sig att det är så här man kommer undan, jag vet inte.

Det jag lärde mig var att jag är rätt säker i sadeln nuförtiden, jag blir inte rädd, och jag kan faktiskt tänka rationellt i en sån adrenalin-laddad situation. Och framför allt, jag känner ju att han vill inte mig något ont, han försöker säga något, ja, men jag ska bara lista ut om han säger; matte jag orkar inte, eller; nu får det vara nog på det här tramsiga kort-töltandet! Jäääärnet är bättre! Men det brukar ge sig när jag fått smälta situationen ett par dagar.

Jag har ju planerat in en månadsvila för honom inom den närmsta veckan, och efter dagens äventyr kan jag tycka att vi är värda lite vila både han och jag. Vi har ju kämpat på rätt bra i höst, med lektioner hos nya instruktören, och lektioner här med bästa Mickis. 

Han ska få vila min vackre vän, och jag kan fortsätta min träning på min lilla svarta! Och åka till Island och rida fina hästar där!!

Snart dags...

Jag har tänkt att Hugrakkur snart ska få vila! Just nu har vi ridit ganska mycket lektioner, både för nya instruktören, men också för våran Mickis! Båda är duktiga, dem har lite olika sätt att lösa mina frågeställningar på, båda funkar lika bra.

Vi åker ju till Island, Jeanette och jag, den 25 november. Det är en tjej-resa, vi ska bo i ett gäst-hus på gården Skeidvellir! Jag har längtat efter denna resa i flera månader. 

Vi kommer att rida lektioner hela dagarna, vi äter i ridhuset, tom shoppar i Katrins lilla shop! Sen åker vi nog till Eyrarbakki och äter hummersoppa på Röda Huset, vi shoppar nog lite i Sellfoss, men mest av allt ska vi rida olika hästar, och lära oss massor!

Mycket har vi lärt oss i höst!

Då får Hugis semester, i några veckor. Han har ju inte haft någon regelrätt vila, han var ju sjukskriven, men då var ju vilan ordinerad. Nu känner jag att vi har åstadkommit så mycket, lärt oss så mycket, kämpat med händer och fötter och han med sin bog, snedhet, sin matte. Han förtjänar att få vara häst ett tag! Sen sätter jag igång honom i slutet av december, början av januari för att sen testa vår första tävling i form av vintermästerskapen! Ska bli kul!!

Under tiden kommer jag att rida Tindur, och försöka komma fram till hur vi ska göra med honom. Sälja, eller behålla, det är frågan….Vi har plats för Tindur, även om vi hittar en ny häst. Det är inte det. Utan att jag vill att han ska få en  ny ägare där han kan få vara i centrum, där hans fantastiska personlighet kommer till sin rätt. Kanske en young rider som vill ha en pigg och glad häst som kan utvecklas tillsammans med. För han har mycket i sin lilla kropp, Svartur!

Kanske kommer jag behålla honom ändå, vi får se hur det går. Medryttare kanske?

Lillis hjälper sin husse!

Nästa år ska bli spännande! Tänker planera och anmäla mig till flera tävlingar  så att vi får komma ut och bli lite varma i tävlingskläderna! Anders vill ju också tävla, så bra att ha ett gemensamt intresse, även om jag nördar in mig betydligt djupare i hästarna än vad han gör. Men det är ju så kul, man träffar intressanta människor och ser fina hästar. Lite spänning, nervositet, lite  glädjefnatt när det går bra. Ja, mycket spännande år 2016. 

Snart är det 2 år sen han kom hem till oss Hugrakkur, lucia 2014, ensam, rädd, med ögon som följde varje rörelse i stallet. Mycket har hänt. Mest med mej och min ridning. Jag gick från skogsmulle till tävlingsryttare under den här tiden, när vi väl förstod vad vi hade köpt. Och vad glad jag är över allt han lärt mig! Jag var ju liksom tvungen att närma mig honom i kapacitet, inte kunde vi ha en sån fin häst utan att kunna rida.

Nyss hemkommen från Island!

Mera lektioner!

Vi har haft lektioner i helgen för islandshippolog Micaela Åhlberg. Hon kommer ner ungefär en gång i månaden, kanske lite oftare nu när vi har lite nya hästar i stallet och så kör vi lektioner hela dagen. Jag gillar ju att planera inför såna här tillställningar, och fixa med mat och fika, synd bara att jag inget kök hade just denna helg. Miss i planeringen. Men vi grillade hamburgare till lunch, blev superbra.

Jag var först ut på Hugis, skulle eventuellt rida honom en gång till om kraften fanns…det gjorde den inte, men… Vi jobbade på med tölten, han ska gå i mitt tempo, och inte smygöka till sitt tempo. 

Från i somras

Jag förklarade för Mickis att jag upplever honom som väldigt sned åt höger ( som om han går och skyddar sin högerbog, vilket han nog tror att han gör…) men jag känner ju att det kan han inte få göra hela tiden. Och när han gör det förklarar Mickis så trampar han inte in ordentligt med höger bak, vilket leder till en svagare sida osv.osv.  

Jag fick rida honom rak i vänster varv,  och med min kropp lätt ställd åt höger ( jag sitter tydligen lite tokigt i det varvet…) så blev det bra. I höger varv fick jag ha hästen ganska rak i hörnpasseringarna och halvhalt, flytta bogen vid varje hörn. Mycket bra övning som jag kommer att ta med till nästa pass.  

Efter mig red Anders, han rider inte lektion så ofta, men han har ju så fin häst att kan får lov att anstränga sig lite ibland :-) Det gick bra,  men man behöver någon som står i mitten och kollar på vad man håller på med. Många gånger gör man saker som man inte har en aning om och då är det ju bra att en duktig instruktör påpekar detta för en.

0-100 på 10 sekunder!!!Svårt att tro...men så är det!

Jeanette och Ùi hade också en bra lektion, jag undrar om hon har fattat vilken fin häst hon har köpt? Han ser så otroligt fin ut, lyfter bra fast hon inte direkt kräver så mycket av honom, men han bjuder till och gör ett bra jobb.

Maria lånade Tindur och delade lektion med Regina Berg på sin Njall. De jobbade på bra, Tindur var lite flaxig med sitt huvud, vet inte varför egentligen, men ibland blir han så. Han såg pigg och glad ut i alla fall och det är bra. Jag red honom igår och då gick han otroligt bra. Men så känner ju jag honom utan och innan, kan alla hans knep och knåp….

Med sin bästis Hrodur!

Karin hade sin första lektion på Smári och det gick bra. Jag vet att Mickis giller hästar som är lite svåra, lite passaktiga så hon fick lite att bita i där. Jag tyckte det såg väldigt bra ut, och Karin var nöjd efter. Det är ju så otroligt viktigt att man har en bra relation med sin tränare, och den relationen kan ju ta tid att bygga upp. Men Mickis är den enklaste av alla enkla människor, och lätt att tycka om då hon ju jobbar med hästen på hästens villkor.

Sist ut var Arne Rulander på Mozart, vilket var roligt att se. Vi har sett Mozart vid ett par tillfällen , men nu hade det hänt grejor. Han var väldigt fin i traven, tölten behöver jobbas vidare med, men galoppen var också väldigt fin. Kul att se Arne rida, vi är ju kompisar och har tidigare ridit för honom i perioder. Vi fick en trevlig dag allihop, och om 2 veckor är det dags igen! Kan man få nog av lektioner??? Nej!

Hugis och jag!

Idag har vi varit på äventyr själva, Hugrakkur och jag! Jag hade fått tid hos nya instruktören klockan 10.30 en fredag. Anders behövde vara hemma och jobba. Bra att vara egen företagare, för då kan man åka iväg när det passar. Men nu har vi rätt mycket jobb, och om vi båda ska vara borta är det 50% av arbetskraften :-) Jag åkte själv, det är inga problem med nya transporten!

Åh, denna blick....

Hugis har känts lite upp och ner ett tag. Ibland väldigt trött och seg, ibland lätt övertaggad. Och jag märker mer och mer att jag gillar när han blir just övertaggad!! Jag kommer ihåg i början när han kommit hem från Island, han var så känslig för minsta lilla grej, bara jag kvävde en hostning sprang han iväg. Nu ett tag har han mer känts lite turridning, om ni förstår. Lite avtrubbad, blasé, "måste vi göra det nu????"

Och kanske har jag mesat lite för mycket med honom. Rädd för att skadan i bogen ska göra sig påmind igen. Faktiskt fick han vila i nästan en vecka för lite sen, då jag nojade ordentligt om högerbogen. Men så känns han bättre igen och då rider jag på. 

Mulen!

Väl på plats hos instruktören värmde jag i paddocken. Jag brukar värma i alla gångarter, men utan så mycket krav, han får jogga in i trav, så travar vi på halvlång tygel tills han börjar frusta och dona. 

Lite voltarbete, flytta-övningar,lite galopp, och lite tölt, 

också utan att samla ihop hästen för mycket. Jag har ju tyckt ett tag att han har tappat sina fina lyft, sin stampe-tölt och var beredd att föreslå för instruktören att vi träna på just tölt.

 Men se hon hade andra planer. Det första hon sa när jag kom in i ridhuset var att hon sett när jag värmde upp och tölten var inget vi behövde träna på!! Han såg jättefin 

ut …! Så pratade vi igenom vad vi gjorde sist och om det var något jag kände att jag hade svårare för. Och då kom jag på att jag hade problem att flytta honom sidvärts i traven så vi tränade på det. Och så ville hon se hur det gått med galoppen, där blev han ju väldigt övertaggad sist!

Så vi tränade på att trava i ett ridbart tempo, alltså inte flänga iväg som en besatt, utan i ett behagligt rida-lätt-tempo. Och då hittade vi plötsligt en väldigt trevlig form på Hugis, och ett bra tempo. Vi tog några galopper också, höger gick super, men i vänster blir han stressad och vill flänga iväg. 

Kolla in stilen!

Jag fick trava honom, trycka på lite försiktigt tills han själv rullade in i galopp, då gick det bra. Sen när jag tar ner från galopp ska han trava tills han har en ridbar trav, inte avsluta mitt i flängtraven! 

Alltid jobba honom till ridbarhet! I alla gångarter. 

Kändes toppen, och instruktören tyckte att vi hade gjort jättestora framsteg, vilket jag behövde höra efter alla mina nojor!! 

Hur det gick att lasta?? Inga problem, in med häst, sväng runt, godis, på med sid-bommen, fast med grimskaftet, hink med lite mat, klart! 

Nya hästar i stallet!

Karin och Smári!

Vi har fått ett par nya hästar i stallet. 

Karin Sandberg har flyttat hit 

med sin Smári, jättekul! 

Vi har träffat Karin vid lite olika tillfällen, faktiskt hon som "lurade" in mig i Eidfaxis styrelse. Och Jeanette, Carina, och Karin har stått i samma stall förut, så dem känner varandra. Carina valde dock att flytta till det stall hennes dotter står i, så hon är inte kvar. 

Hopsläpp med Smári!

Men sen har Úi kommit hem! Jeanette bestämde sig för den fina fuxen i alla fall. Ingen är gladare än jag. För 4 år sen när Anders och jag åkte upp till Jökull för att provrida Hrodur och Tindur, fick jag prova den då 4-årige och knappt töltsatte Úi från Allemansängen. Vacker, röd, glimten i ögat, men en tölt som fick mig att nästan trilla av, då jag inte var så van vid stora steg. Tindur kändes mycket säkrare, enklare, smidigare, och Tindur blev det ju till slut. Men Ùi har dröjt sig kvar i mitt huvud.

Fin kille!

Tänk att han blev till salu precis när Jeanette behövde en riktigt bra häst! Världen är så liten ibland, och tillfälligheterna många. Jeanette valde självklart att förutom veterinärbesiktiga hästen, även spattröntga honom, och när det var klart kunde vi åka upp och hämta honom!  Vi ställde upp med transport, klart grabben skulle åka i fin-kärran!

Lektion innan hemfärd!

Uppe hos Jökull fick Jeanette en ordentlig lektion av Jökull, så hon hade lite knappar att knäppa på i ridningen när hon kom hem. Och vi har Mickis inbokad 2 gånger i närmaste framtiden. Det tar tid att lära känna en ny häst, och jag som gjort alla fel man kan på Tindur, vet hur viktigt det är att man har en bra instruktör att rida för!

Vi fikade med Bri och Jökull och sen lastade Jeanette sin nya häst! Han trampade in i transporten som ingenting, stod som ett ljus hela vägen. Väl hemma fick han komma in i sin box medans vi tog in de andra. Ingen märkte att det stod en ny häst i stallet, alla hästar var hungriga och gick direkt in i sina boxar. Men nog nosades det genom gallren under natten.

Hrodur och Ùi hälsar, känner ju varandra sen förr.

Lördag morgon släppte vi dem, och vad härligt det är när de visar upp sig och sina bästa gångarter för varandra! Vi bara stod och log! Snart nog började dem beta och brydde sig inte om oss. Känns som om vi har en riktigt bra flock!

Kontroll av tänder!

V har haft veterinär Thorleifur Sigfusson här, för att kolla våra hästars tänder. Han är specialist på just häst-tänder. Har tänkt på det länge , men han vill ju att man får ihop ett gäng på runt 10 hästar innan han kommer. Han utgår ju från Dalsland, 35 mil härifrån. Jag lyckades få ihop 8 hästar, våra fyra här hemma, och 4 utifrån!

Han började med Fjalar frá Vestra-Geldingaholti, Daniel Suurnas häst. Honom har vi träffat ute på tävlingar och i klubb-sammanhang så vi visste ju att Fjalar var en cool häst! 

Thorleifur ville använda Tindurs box att behandla i så in med hästen där! Han fick lugnande ( mest för att de inte ska rycka till när han kör med den eldrivna borren på tänderna. På ett kick gick Fjalar ner i koma… Han var rätt fin i munnen, lite småsår och hakar, så snart nog var han färdig. 

Tandkontroll!

Efter Fjalar var det Karins Smári, som är ganska fjösig och lättskärrad, men även han accepterade filen utan mankemang. Han hade ganska stora mindre bra förändringar i munnen, som Thorleifur fixade till. Karin och jag tittade på varandra och det dåliga samvetet spred sig i kroppen…jag förstod att här har vi nog ridit hästar med ont i munnen…

Hugis hade mycket riktigt sår i munnen, mest på vänster…!!! Och tänderna hade hakar och han hade slitit sina tänder ojämnt. Jag frågade om jag kommer att märka någon skillnad i ridningen? Jodå, det gjorde nästa alla som red sina tandbehandlade hästar! Spännande!

Nerslipning av hakar!

Hrodur (som ju oxå är sned åt vänster) hade mycket riktigt mest problem på vänster sida! Sår och ett vågigt bett, som fixades en del nu, men som först blir färdigbehandlat om ett år. Tänderna måste få växa ut, man kan inte slipa ner hur mycket som helst! 

Självklart fick Tindur sina tänder fixade, Thorleifur frågade om han flaxade mycket med huvudet när jag red? Ja,jo typ hela tiden...ja, mycket hakar och nedslitna tänder även där.

Thorleifur passar också på att kolla skapet, så att det inte sitter urinstenar plus att han gör ordentligt rent om det behövs. Urinstenar hade alla, mer eller mindre stora. den största hade Fjalar stor som en valnöt! Och Hrodur var riktigt irriterad på snoppen, så den tvättades noggrant rent med mild tvållösning. 

Från och med nu kommer Thorleifur att komma och kolla våra hästar varje år! Mycket konstigheter i beteende och rörelsemönster kan komma från munnen/tänderna!! Ska bli spännande att rida dem och se om man märker någon skillnad!

Provridning!

Jag ringde Bri följande vecka. Frågade om Ùoi  hur han var och så. Hon berättade att ha är en supertrevlig häst. Göran som köpte honom för några år sen, ville ha en vassare tävlingshäst. Och Úoi var en super familjehäst som alla kan rida! Precis det jag ville höra. Han var tävlad med femmor och sexor i poäng, och det är ju rätt bra.

Och  så berättade jag att vi funderar på att köpa en till häst och att Anders gillade Uggi. Bri känner oss, och vet ungefär på vilken nivå vi ligger. Hon sa att Uggi är en jättefin häst, men han är lite speciell i hanteringen, och vill inte stå på box. Tydligen hade hans mamma blivit skadad när Uggi var liten och då fick de stå jätte mycket inne, kanske därför?!

Jeanette och Óui

Ok, hm, men visste hon någon annan? Inte direkt, men hon skulle tänka lite. Jag sa att vi vill ju ha en bättre häst, vi vill ju inte köpa ner oss. Så bättre än Hrodur, i klass med Hugis, men kanske lite mindre känslig än han. Seidur? Jag kom inte  ens ihåg nån Seidur. Jo det var han som blev så rädd för publiken ( klart det var konstigt att det stod 75 pers i en hage där det annars går hästar.)

Jaha, Seidur, ja, vi kan väl titta på honom när vi kommer upp på lördag.

Jag kastade mig på telefon och berättade för Jeanette vad Bri hade sagt om Ùoi, och hon blev förstås ändå mer intresserad. Såna hästar som Hrodur växer inte på trän! Tänk om det var fler som var intresserade av honom??? Men jag hade sagt till Bri att hon fick inte sälja honom utan att Jeanette fick chansen att vara med så det var lugnt!

Seidur från Musö!

Lördagen åkte vi upp igen, det var svinkallt, vi höll på att frysa ihjäl! Jeanette fick prova Ùoi och han var precis lika trevlig och fin nu. Ridningen gick bra, hon började i paddocken, kände igenom alla gångarter. Jökull guidade henne lite, sen gick han och hämtade en häst så de kunde rida ut en sväng. 

Vi vandrade fram och tillbaka på grusvägen för att hålla värmen tills de kom tillbaka. De töltade ända fram till oss, och Jeanette hade ett stort leende över hela fejset! Hon var nöjd! 

Jökull visar Seidur!

Vi frågade Jökull lite om Uggi, trodde han att vi skulle klara av honom? Han har mycket karaktär, sa han. Och lät  lite tveksam, faktiskt. Och jag kände att om Jökull är tveksam så ska vi nog inte ha den hästen. Hade han nåt annat? 

Seidur! 6 år  inte riden så mycket. Jökull sadlade på Seidur och visade honom i paddocken.

Jag tyckte vid första anblicken att han såg inte mycket ut för världen, dåligt med lugg och man…fux, nästan samma färg som Hugis…men det är ju något med fuxar….

Men han gick fint, hade bra klipp i stegen och ganska så mycket utstrålning. Så fort Jökull hade satt sig på honom fick han ett snyggare uttryck . Anders provade, men fick inte till ridning ordentligt, så jag hoppade upp. Han var jätterolig. Pigg och glad framåt, och stampade på fint. Jag tappade över honom i trav ett par gånger, det är ju så svårt att rida när man inte alls känner hästen.

Anders provar Seidur!

Sen berättade Jökull att Seidur inte var riden så mycket, nyss inriden faktiskt. Inte så konstigt att han kändes lite instabil  För oss var han alldeles för färsk!

 Jag bad Jökull att rida honom någon månad eller två så skulle vi komma upp och prova igen! 

Men nu är min hjärna uppe i varv, inte för att vi har bråttom att hitta häst, absolut inte, och vi ska välja med stor omsorg så att vi hittar en som passar både Anders och mig, men ni vet ju…processen är igång, hästnet ska kollas!

Saluhästvisning!

Vi har varit på äventyr! Det skulle bli en saluhäst-visning hos Jökull Gudmundsson i Västerfärnebo! Klart vi skulle åka dit, halva stallet letar ju ny häst. Och här kom det tydligen fram att även vi är intresserade av att köpa en  till! Så det kan slumpa sig!!

Jeanette, Maria, och Carina ska ju ha nya, och någonstans här på vägen kände vi att vi kunde tänka oss en till häst. Anders rider ju Hrodur ( ibland får jag äran att rida honom men inte så ofta) och jag rider Hugrakkur och Tindur. Anders känner sig för stor för Tindur, som ju mäter 134 cm ö.h. en bra dag. Jag har aldrig haft problem med hans ”litenhet”, för uj, vad krut det är i hästen när han är på topp!

Unghästarna var väldigt intresserad av alla människor och bilar!

Och då blev vi tvungna att fråga oss själva: vad vill vi ha?? Vilken typ av häst, kan vi tänka oss?? Och då sa Anders att han var lite nyfiken på en av Jökulls hästar, Uggi från Allemansängen. Vi har sett honom ute på någon tävling och ni vet hur vissa hästar bara fastnar??!! Uggi hade fastnat hos Anders. Uggi var med på saluvisningen!

Och dessutom skulle jag få se en annan häst som fastnat hos mig, Úoi från Allemansängen. När vi första gången var upp och provred Tindur och Hrodur hos Jökull, för fyra (!) å sen, fick jag även prova just Úoi. Och han var bara 4 år och knappt töltsatt då, så jag kände att han var lite för mycket för mig, och jag valde Tindur istället….Nu skulle jag få se Úoi igen!!! Spännande, för vissa hästar fastnar som sagt i huvudet!

Ùoi från Allemansängen

Vi kom dit och fick en jätte-trevlig dag! Man visade hästarna två och två, mest Jökull och hans fru Bri som red, men några utifrån som  visade sina saluhästar. Prisklasserna började på 40 tusen och steg sen upp till betydligt mer än så. Och hästarna blev ju naturligtvis finare och finare. Vi väntade på Úoi, som jag ju trodde kanske skulle passa Jeanette. Till slut kom han, och han var precis lika fin som jag mindes honom. Fux med lite ljusare man och svans. Han hade bra takt, och såg välproportionerlig ut. 

Efter visningen bjöds vi på fika i stallet och alla visade hästar stod på box så man kunde känna och klämma. Ùoi charmade Jeanette med dragkedje-tricket: jag drar ner dragkedjan i din jacka med mina tänder. Han var hur fin som helst! Roligt var att han liksom följde Jeanette med blicken när hon gick runt i stallet, och när hon var vid boxarna bakom Ùoi höll han på med huvudet och viftade mot henne precis som: ser du mig då? Jag är superfin, kolla mej då!!

Charmar häcken av Jeanette!

Uggi gick bra, men han var redan i sin hage, så vi fick aldrig chansen att träffa honom. Men det gjorde inget, för Jeanette bestämde med Jökull att hon skulle få komma upp nästa helg för att provrida Ùoi, och då hänger vi självklart med. Kanske skulle jag med få prova honom, för ville inte hon köpa honom så ville nog jag det!! Och Uggi ville vi veta lite mer om, så jag tänkte att jag ringer och pratar med Bri i nästa vecka så får vi veta lite mer!

Lite blandat...

Vi har lasttränat en del, jag vill att Hugrakkur bara går på, utan tvekan. Som Hrodur gör. Anders tar honom bredvid sig och går in. Det finns aldrig någon tvekan. Hrodurs förra ägare berättade att han var lite knölig att lasta ett tag. Men då hade hon åkt med honom korta sträckor varje dag, och sen dess har han bara gått på!

Håller koll på husse!

Hugrakkur går upp med frambenen, och det finns ett litet motstånd där, jag känner att han segar sig lite. Men bara frambenen kommer upp, så står han där en liten stund, undrar hur i hela friden han ska kunna komma in med sina bakben…och ibland hoppar han jämfota!! Ibland tar han ett ben i taget, som sig bör. 

Vi skrattar lika mycket varje gång han kör sitt jämfota-hopp, han ser så förvånad ut, som om han inte riktigt fattar hur det går till. Och varje gång säger vi: vi skulle ha filmat!! Så då tar Anders fram kameran förbereder, men då kliver han ju på som vanligt naturligtvis!

Tindur, spanar efter gottehinken, Hrodur kan det här, går ner i dvala!

Sist gick vi av och på några gånger, ibland med bara Hugrakkur, ibland med Tindur också, eller Hrodur. Vi skiftar ordning förstås, ibland Hugis först ibland Hroddan först. De börjar bli bekväma med transporten nu. Snart nog ska vi lasta alla tre, få se hur det går. Det är ju inte mycket plats kvar till den som kliver på sist!

Sen har vi låtit Hugrakkur använda transporten som en box. Vi tar ut alla bommar och grimskaft, går in med honom, han får lite hö på golvet, så öppnar vi luckan så han kan sticka ut huvudet, så får han stå där och mumsa. Jag vill att han ska älska sin transport, det ska bli ett andra hem. Bra till framtida tävlingar, han kan alltid stå i transporten!

Jag tror att jag ska anmäla mig till vintermästerkapen, om det blir några i år (2016 förstås)

Efter prova-på-tävlingen vill jag ut och tävla igen. Bra för mina nerver att träna på en inofficiell tävling oxå. Inför nästa års tävlingar…Snart dags att planera för dem också!! Ska bli så spännande att se hur det går!

 

Före...

Vi har klippt Hrodur och Hurakkur. Eller vi….vi hyrde in en kompis, Eva Nordmark, som är väldigt duktig att klippa. Jag har alldeles för dåligt tålamod till det. Men hon var hit i måndags och klippte båda på ett killevipp! Snyggt blev det, hon är väldigt noggrann! Tindur ska jag ta själv i helgen, någon dag när jag är pigg och utvilad, han kan bråka lite nämligen. Då måste man vara pigg och utvilad, så man orkar!

...efter, snyggt!