fredag 31 oktober 2014

Det här med longering del 2

Vi åt lunch och diskuterade igenom vad vi gjort på förmiddagen, och på eftermiddagen skulle vi få en halvtimme var i korallen  med instruktören. Alla var väldigt nöjda och glada hitills, kändes som att det hade gett ganska mycket. Det jag var lite orolig för är ju när man ska hålla på själv, att det blir fel, eller att man inte kommer ihåg riktigt vad det var man skulle göra. Men vi är ett bra stallgäng,  och självklart kommer vi att hjälpa varandra och framför allt titta på varandra för att se om det går så bra som man tror när man står där i mitten. Men det är ju så mycket lättare när någon står i mitten och talar om vad man ska göra.
Stilstudie
Efter lunchen började Anders och Hrodur i rundkorallen. Där såg man  tydligt skillnaden i de olika varven.  Hrodur var betydligt stelare åt ena hållet. Sen var det Soldáns tur. Han har haft svårt med traven, men efter mycket kämpande fick de trav på honom och vad den var fin! Frodi fick mest leka, han tycker det är tråkigt så han fick hitta på lite grejer själv som han gillade. Kul tyckte vi. Han både travade och galopperade i båda varven. Nästan spruttade lite med baken. Glad häst!
Koncentration på topp
Hugrakkur, han fick gå lös, först bara med longergjorden för att vi skulle se hur han såg ut. Vi kollade i båda varven, och satte sen på inspänningtyglar. Och vilken skillnad, nu kom huvudet ner, och ryggen kom upp! Och jag kände mig som en elefant i mina rörelser, klumpig och för stor! Han är ju så finstämd Hugis och jag vevade på och var alldeles för grov och eländig i mitt sätt att "prata" med honom, innan jag förstod hur fina små rörelser skulle visa honom hur han skulle göra.
Löslongering
Efter passet med inspänning tog vi bort dem och lät honom springa, och vilken skillnad! Nu sänkte han huvudet och sprang mera fritt!! Härligt, nu ska vi bara komma ihåg allt och kunna träna på detta utan instruktörens falkögon som styr upp och visar väg.
Hugis flirtar med fotografen!
Men vad roligt det var. Tidigare har jag gått ner med linan och kämpat mig igenom ett longer-pass. Nu ser jag fram emot att få jobba vidare med Hugrakkur mer varierat. Blanda ridning och markarbete, och få en bra struktur på det. Och imorgon, då ska jag testa detta på min lilla svarta! Spännande! Han är ju känslig på sitt sätt men inte alls som Hugis…Det kan gå hur som helst!

torsdag 23 oktober 2014

Det här med longering...del 1

Är det något jag är riktigt dålig på så är det markarbete. Jag har aldrig lärt mig det. På ridskolan när man var ung en gång för en tid sen, fick vi inte jobba hästarna från marken, och det vimlar inte direkt av kurser i markarbete. 
Och eftersom det inte har känts ok att gå ner och longera utan att veta vad jag gör har markarbetet blivit kraftigt försummat. Men det har hänt att jag gått ner med Tindur eller Hugrakkur för att de ska få "springa" av sig. De är så olika dessa två, Hugrakkur känslig och lyhörd, Tindur sprattlig och seg. Honom har jag fått jaga runt på linan, oftast har jag varit genomsvett och Tindur har sett ganska nöjd ut med mig. 
Hugrakkur har jag inte ens ett spö med, en liten vift med handen så springer han.

Jag har ju tjatat en tid på min instruktör att hon ska komma och ha kurs med mig och mitt stallgäng, och nu äntligen har vi fått ihop det.
Inte ska vi väl jobba idag???
En av de första sakerna vi gjorde när vi flyttat in här på Tiggeby var att bygga en rundkorall nämligen, och när den blev färdig tyckte instruktören att det vore bra om jag visste vad gjorde med hästarna där inne. 
Blivande rundkorall
Och jag hade förklarat för henne att jag longerar genom att mana på hästen i lina, men jag vet inte vad jag gör eller varför. Känns rätt menlöst då att hålla på…som t.ex. efter ett hårt pass så kan jag känna att dagen efter vill jag att Tindur, eller Hugrakkur ska få jobba av sig eventuell träningsvärk utan mig på ryggen. Men vad är bra markarbete?? Jag visste inte ens vad jag skulle berömma eller korrigera.
Man brjar ana vad det ska bli!
Vi var hela stallgänget som fick lära oss flera nyttiga övningar. Anders, Carina och Jeanette var i första gruppen, de fick gå ut och göra som de brukar när de longerar, och instruktören gick runt och visade och korrigerade. Alla var på olika nivåer, men de kämpade tappert med sina hästar. Och de lärde sig att man kan gå i linan eller jobba i linan. Stor skillnad där.
Man kan gå, och man kan
Jag skulle äntligen få börja jobba med Hugrakkur, lycka. Och jag hade totalt glömt hur otroligt känslig denna häst är! Under tiden sen han kom från Jökull har ju han gått ner i varv och blivit mer som en turridningshäst, och nu fick jag se den där känsliga Hugrakkur med lite nerv i!
Stilstudie!
Jag hade honom på linan och han fick skritta runt mig. Han knallade på, tyckte att livet var rätt behagligt. Vi travade också, lite lagom bekvämt. Han är ju så fin, min Hugrakkur, så jag har nog mest stått och beundrat hans fina röda färg och hans böljande man,typ. Jobbade?? Inte tok!

Instruktören kom och visade, och min fina, loja Hugrakkur reste upp sig och började trampa under sig! Aha…det är skillnad på att gå och gå! Spännande! Vi fick några fler övningar och ju mer vi jobbade desto mer resning fick han. Jag la också märke till skillnaderna i de olika varven, hans högervarv var bättre och han såg mer bekväm ut där, åtminstone ett tag. Vänstern tog lite längre tid att komma i form. 

Vi jobbade på mindre volter, förflyttade oss längs hela kortsidan på banan, både häst och jag i full fokus. Till slut tyckte jag att jag hade fått ganska bra kläm på det där, och hästen frustade och stånkade. Nä, det hade han inte väntat sig, Hugis att jag skulle kräva jobb av honom från marken.  Han hade hela sin uppmärksamhet på mig och jag bara tänkte öka så ökade han och tvärtom. Och det var ju faktiskt kul! Och efter lunch skulle vi få jobba i korallen, härligt!

lördag 18 oktober 2014

Skogsmullen!

Hugis och jag lullar i skogen, det är skönt, medans Tindur och jag tränar ordentligt nu. Sen efter tävlingen ska Tindur få lite vila. Då ska Hugis få en omgång. Ibland glömmer jag bort vilken häst jag har, för Hugis känns som en turridningshäst numera. Otroligt lugn och fin.

 Han har fått regnskållor. Små irriterande knölar som jag har trott varit insektsbett,  men som Charlotta Lindgren raskt konstaterade var just skållor. Och då måste jag läsa på om vad det är för något… bakterie som kommer av fukt. OK. Nu ska han helklippas, han har nämligen satt otroligt mycket päls. När jag tar in honom för en ridtur är han redan svettig. Av att gå i hagen. Bättre då att han får bli naken så jag lättare kan behandla knölarna.

Vi rider ut, har en runda som tar en timma, och ibland kör vi fram och tillbaka på gräsvägen några gånger. Vi har en liten galoppbacke, där har han lärt sig att det blir galopp, så nu hinner jag inte ens tänka att jag ska fatta så sätter han av. Och ibland trycker jag på så att han fortsätter galoppen efter backen också. Härligt!!

Gräsvägen lutar ju lite neråt ( ena hållet) och då töltar vi, och när vi vänder blir det trav, Han har ju en trav utan dess like denna häst, och jag har haft problem att få honom i trav ute. På banan går det utan vidare. Men jag vet att jag hörde av nån när vi var på Island att de travar bara i uppförsbackar. Nåja, nu har jag ju en ,om än så svag, uppförslutande väg. Där har vi hittat traven! Jösses!! Hej, vad det går.

Bitvis jobbar jag ihop honom, han får inte bara gå och drälla.  Huvudet känns rakare, men det finns en liten tendens till att tippa öron åt vänster, mule åt höger, men inte alls som tidigare. Tölten går skapligt, bara jag är med och inte blir hård, driver med sätet och gör mjuka halvhalter. Ibland drar vi på lite, och jag känner ju att det finns en sån kapacitet i hästen, sånt tryck så jag blir förstummad.

 Men jag ska inte förhasta mig, Hugis och min tid kommer. Jag vill att han ska vara helt fräsch, fri från låsningar, ev. smärta och även regnskållor! Sen ska vi dra igång, han och jag.
Det roliga är att min Tindur blir bara bättre och bättre ( självklart ju bättre jag blir ) och han inte heller något dåligt trycka!! Tänk att man är så lyckligt lottad att man har 2 ( 3 med Hrodur) hästar som är pigga och glada!!

tisdag 14 oktober 2014

Tävla!

Vi ska tävla! Jag blev så sugen på att få komma ut och stämma av formen på Tindur ( och mig själv ! ) så jag anmälde mig till Tölt.nu;s tävling den 26 oktober.  Anders  hakade på direkt. Tindur och jag tävlar fyrgång och tölt, Anders bara tölten. Det ska bli kul, vi har ju varit där en gång förut och tävlat, tyckte det var bra, välordnat.

Jag gillar att ha mål när jag tränar, det motiverar mig lite extra. Så nu kör vi på med instruktör en gång i veckan, och så intervall-tränar vi för att bygga styrka. Ibland undrar jag vem av Tindur och mig som har mest träningsvärk…?  Troligtvis jag! Men jag gillar ju det. Speciellt efter en särdeles intensiv lektion, och man känner redan på kvällen att morgondagen kommer att bli en dag i smärtans tecken.  Mer valuta för pengarna också !

Vi tränar mycket balans just nu, både min och Tindurs. Och att jag måste känna att jag har honom i ramen. Han är ju lite ”flytande”, min lille svarte. Bogarna far hit o dit, men det blir bättre.
I traven ska jag stå i superlätt sits, tyngden i foten och med svikt i knäna. Vet ni hur svårt det är? När man är van att antingen rida lätt eller sitta. Och vet ni hur ont det gör dagen efter när man travat en låååång lektion i denna ställning? Väldigt ont. Och sen när man ska på det igen….say no more.

Men jag känner att det ger utdelning. För ett par veckor sen när jag var i en svacka så gnällde jag till instruktören; det händer inget, jag känner inte att jag kommer någonstans. Gnälligt på riktigt. Men vi pratade igenom det och jag fick en påminnelse om vad vi faktiskt gjort och åstadkommit och då kändes det ju bättre.

Tindur 2012 huvudet flaxar
Vi jobbar också med formen, Tindur har ju en historia med ett riktigt flaxande huvud. Hans huvud har varit i princip överallt, högt lågt mittemellan. Åt sidorna. Han har töltat i form, han har töltat som en struts. Och allt där i mellan. Nu håller vi på att hitta ett bra läge för oss, kroppen i ramen, huvudet på plats. Men det gäller att jag har timingen också.
Tindur i form 2013
Vi har klippt hästarna också. Tindur ( förstås) har ju inte varit den lättaste att klippa, men nu så gick det galant. Hrodur är ju alltid en klippa, även i klippning. Och Hugrakkur, han stod och sov, jag fick hålla upp hans huvud så Anders skulle komma åt under halsen
Duktig häst
Otroligt mycket päls
. De blev ju mycket piggare förstås. Denna höst har ju varit  så otroligt varm och solig. Skönt, jag minns med en rysning för några år sen den där hösten som regnade bort. Hästarna stod till knäna i lervälling i hagarna. Denne höst känns betydligt skönare, kanske för att vi trivs så bra här på Tiggeby. Och nu när livet inte går i 180 knyck längre kan jag äntligen få komma igång med Hugrakkur också. Ska bara tävla min lilla svarta, till dess tar Hugis och jag det lugnt. Lullar i skogen, ute och promenerar, eller bara en massagestund tillsammans. Life´s gooood!